kom de över till John Hron och hans kamrat. Under tre timmar misshandlades John Hron med sparkar och slag. Sedan kastades han i sjön.
- Vi är inte här för att folk ska tycka synd om oss för att vår son mördades. Vi vill tala om att våga bry sig och ta ställning mot våld, mobbing och rasism.
Känner trötthet
Under förmiddagen på Sigtuna läroverk föreläste paret Hron för elever och personal på skolan, och på kvällen för föräldrar, lärare från andra skolor, polis och personal från socialförvaltningen.
När UNT träffar paret efter förmiddagens föreläsning säger Marie-Louise Hron att hon är trött.
- Mer nu än då. Vi var ute och föreläste på skolor redan 1995. Det var ett sätt för oss att bearbeta. Nu har nog tiden hunnit i kapp oss, chockfasen har släppt.
- Efteråt måste man hitta en anledning att leva vidare. För oss blev det att resa runt i skolorna och försöka jobba mot våld och rasism.
Ondska och godhet
Ondska kontra godhet. Det är något som Marie-Louise Hron inledningsvis nämner och som hon under samtalets gång återkommer till. Om skälen till varför just John blev offer.
- Ondska kan inte finnas utan godhet och godhet kan inte existera utan ondska. De här ungdomarna som mördar har inte blivit sedda och inte blivit bekräftade. De har vuxit upp i tron om att världen är ond och att vara ond själv
är det enda sättet att överleva på och att bli bekräftad på. Och när de ser någon annan som fått det där som de egentligen också skulle fått som barn så betyder det för dem i deras svart-vita värld att något måste vara fel. Och eftersom deras jag måste överleva måste den andre dö. Det var därför John mördades. Han vågade vara sig själv och vågade stå för det han tyckte och tänkte.
Ungdomarna vill prata
Vuxna måste ta sitt ansvar. De måste sätta gränser, anser Marie-Louise och Tony Hron. De måste våga stå för vad de tycker är rätt och fel. Och ungdomar måste få tala om svåra existentiella frågor och vuxna måste våga möta deras frågor och funderingar.
- Vi får ofta starka reaktioner på våra föreläsningar. Ofta kommer det fram ungdomar efteråt, de låtsas kanske titta efter broschyrer som vi har med oss men de vill egentligen prata. Det kan vara någon som är mobbad, någon som mobbar eller någon som far illa på annat sätt.
<*t(5.669,0,"1 ")>
Hur kundet det ske?
- Man frågar sig hur det kan gå så långt, det verkar så obeskrivligt grymt. Och hur det kan komma sig att de som dödade John inte kände någonting, ingen ånger, ingen empati, undrar Ebba Schmiterlöw, som går andra året på naturvetenskapliga linjen.
- Vi i vår grupp diskuterade vad som hände med den andra pojken, Johns kamrat, under de där tre timmarna och efteråt, säger Marcus Glimberg. Och så skulle man verkligen vilja träffa och ställa frågor till dem som gjorde det så att man kanske kan förstå varför.
De tror att de kommer att gå och fundera på de här frågorna och fortsätta diskutera under flera dagar.
För Marie-Louise och Tony Hron fortsätter kampen.
- Från början kände vi att om vi bara kunde omvända en mobbare så skulle vi vara nöjda. Men nu vill vi också nå den stora massan, den som bara står och ser på och inget vågar göra eller säga.