"Jag är förvånad över hur många personer som kommer förbi. Det verkar väldigt uppskattat", säger Elizabeth Taylor om jobbet på teststationen.
Elizabeth Taylor, 34 år, började arbeta som flygvärdinna på SAS 2017. Hon trivdes bra uppe i luften. Sedan kom coronapandemin och slog hårt mot resebranchen.
– När pandemin bröt ut var det en lång period där jag alltid hade tanken i bakhuvudet att: Snart kanske jag måste sluta mitt jobb, säger hon.
I april hade hon precis flyttat in i sin första egenköpta lägenhet när SAS började permittera personal, däribland henne själv. Det var en osäker period. Hon var korttidspermitterad från april till juni, sedan kom uppsägningsbeskedet. Sigtunabon arbetade sin sista dag den 31 augusti.
– Det slog mig som hårdast när jag precis hade slutat. Det var tråkigt att inte träffa kollegor längre. Hela situationen var tråkig. Samtidigt var det många kollegor som hade det värre.
Sedan kom stressen. Hon berättar att den ofrivilliga arbetslösheten fick henne att må dåligt redan efter några veckor.
– Jag är vanligtvis en positiv person. Men under den här perioden stängde jag in mig. Saker jag brukade tycka om att göra var inte lika roligt längre.
En tidigare kollega tipsade henne om att arbeta på en av stationerna som utför coronatester.
– Varför inte, tänkte jag. Jag vill ju hjälpa människor.
Sedan slutet av september spenderar hon fem dagar i veckan i en coronabuss i Vallentuna tillsammans med en annan ex-flygvärdinna som brukade arbeta på Norwegian. Där sitter de och väntar på bilar med personer som ska testas. Testerna görs utomhus.
– Jag är förvånad över hur många personer som kommer förbi. Det verkar väldigt uppskattat, säger hon glatt.
I Sverige har hon varit au pair, läst en master i filmvetenskap och 2017 började hon att arbeta som flygvärdinna på SAS.
Samtidigt funderade hon över vad hon ville göra med sitt liv. Stiftelsen TRR, som stöttar privata tjänstemän in i arbete, hjälpte henne med att bland annat göra en personlighetsanalys för att hon skulle få en bra bild av sig själv och vad hon ville.
– Jag insåg att jag alltid varit väldigt aktiv. Jag har spelat mycket fotboll och netball, och tidigare var jag trampolininstruktör. Samtidigt gillar jag serviceyrken. Jag vill hjälpa människor.
Det var då hon insåg att hon skulle vilja bli personlig tränare. Hon påbörjade därför en distansutbildning parallellt med jobbet på teststationen. Hon förväntas vara klar i mitten av januari 2021.
För två veckor sedan fick hon ett jobberbjudande som receptionist på ett gym i Sigtuna, där hon tränar på fritiden, efter att ha skickat in en spontanansökan.
– Jag tror det kan bli ett roligt yrke. Jag ser att de som arbetar på gymmet där jag tränar stortrivs med sitt jobb och de sprider så mycket glädje till andra. Det vill jag också göra.
I framtiden hoppas hon kunna arbeta som personlig tränare på gymmet.
Nu spenderar hon många långa dagar i en coronabuss i Vallentuna.
Hur ska du hinna med allt?
– Man får planera helt enkelt. Det gäller också att lyssna på sin kropp. Vissa dagar behöver man såklart vila, säger hon.
Hon kommer i fortsättningen att arbeta fyra dagar i veckan på teststationen och två på gymmet.
Har du några tips till andra som letar jobb just nu?
– Man ska börja med att titta på sin erfarenhet och kompetens. Fråga sig: Vad vill jag utvecklas i? Och kan jag kombinera intressen och arbete?
Hon vill poängtera att bara för att man förlorat jobbet behöver det inte betyda att man måste börja om från början. Man ska heller inte ha dåligt samvete för att man mår dåligt. Det kan ta tid att hitta rätt. Det viktiga är att inte ge upp.
– Det viktiga är att man tar bra hand om sig själv, säger hon.