Första morgonen i den nya lägenheten kände hon sig lättad. "Det var jätteskönt. Men...jag är uppvuxen i Valsta. Jag blev ändå ledsen", säger Aslim Turkmen, om att efter 26 år flytta från Valsta.
– Vi var lyckliga när vi var små här. Livet var ju som en dans på rosor. Vi kunde promenera till Steningebadet, på somrarna var vi ute sent på kvällarna utan att vi hörde någonting. Allt var jättefint på den tiden. Sedan blev det bara värre och värre.
Vi sitter i Aslim Turkmens kök i hennes nya lägenhet och pratar om Valsta. Hon var 10 år när hon flyttade dit med sina föräldrar. Nu, 26 år senare, flyttar hon därifrån med sina barn.
– Det känns sorgligt eftersom jag bott i Valsta så länge. Men det känns skönt och tryggt att flytta därifrån.
Från sin balkong såg hon droghandeln på gatan, hörde smällarna från skjutningarna och såg killarna när de snabbt sprang därifrån eller drog iväg på moped.
– Det är jobbigt att fejsa de här ungdomarna när det väl händer någonting. Man vill ändå hjälpa. De här barnen har ju föräldrar. Jag har ju också barn. Man vill inte blunda för det men ibland känner man att man inte ska lägga näsan i blöt.
Även om grannarna stått på balkongen och tittat var det ingen som talade om saken efteråt.
– De tänker på sig själva lite mer, för att kunna överleva.
Aslim Turkmen säger att hon känner viss saknad. "För jag har hela min familj där. Men när jag pratat med dem och de har varit här, så vill de också flytta", förklarar hon.
Hon upplever att det sker en förändring hos sig själv och andra, där människor resignerar inför våldet med en allmän känsla av ansvarslöshet. Som när en 15-årig flicka blev påkörd på övergångsstället utanför huset. Aslim hörde smällen och sprang ut, och upptäckte att föraren inte skrapat vindrutan från frost.
– Det är vårdslöst. Om människor bara struntar i allt och alla och bara kör sitt eget race blir allt värre.
Men den händelse som satte allt på sin spets var när hon själv blev hotad av ett gäng ungdomar. I ett års tid hade ungdomarna boat in sig i husets garage, ordnat en skön hörna där de suttit och rökt hasch under helgerna. De senaste månaderna har bilägarna upptäckt repor på bilarna.
Flytten gick fort. I förrådet står ett par lådor kvar med grejer.
– Mot slutet när jag var tvungen att flytta bilen på fredagar för att inte få den repad, då blev det.... ja, för mycket.
Hon hamnade i en dispyt med en påtänd tonåring.
– Han var maskerad och jag såg inte hans ansikte. Och det går inte att gå till polisen heller för man vet inte vilka de är. Eftersom jag hamnade i konflikt med dem så kunde jag inte ringa polisen. De här ungdomarna visste var jag bodde, eftersom de såg mig gå upp i trappuppgången. Då blev det otryggt. Jag kunde inte höra av mig till polisen efter det.
Många säger att de vill lämna Valsta, men det är inte fler nu än tidigare som flyttar från området, enligt Sigtunahem som äger de flesta av lägenheterna i området.
– Valsta har oförtjänt dåligt rykte. Många som bor här har bott väldigt länge och trivs väldigt bra. Det är kring Valsta centrum som de känner oro och rädsla, men ute i bostadsområdena trivs man, säger Lola Svensson, samordnare på Sigtunahem.
Aslim Turkmen känner sig inte personligen hotad just nu.
Hon jämför med andra städer och säger att problem finns överallt, men mer förknippade med vissa platser, inte hela områden. Hon tror att fler idag skulle svara att de är trygga än för några år sedan.
– Det har blivit lugnare i Valsta och när man talar med folk får vi intrycket att de också upplever det så, säger hon.
Det påverkar inte Aslim. Hon vet inte om hon egentligen kommer känna sig tryggare i ett annat område, för även här har hon hört om barn som langar. Hon skulle känna sig tryggare om polisstationen kom tillbaka.
– Då när jag larmade tog det tre minuter, sedan stod poliserna utanför min dörr. Och det vet ju de här ungdomarna som begår brott.