Ekillaskolan sätter ned foten mot buset

Skolledningen ville använda ett nytt sätt i arbetet för att få en lugnare och tryggare skola och gick ut med satsningen "Vi sätter ned foten".
- De här veckorna har vi intensifierat arbetet. Vi har dragit ned lite på mötestiden för personalen, lärare har rört sig mer ute på skolan, berättar Jonas Andrae Johansson, rektor.
Under fyra veckor har skolan genomfört flera åtgärder. Som tätare med telefonsamtal hem till föräldrarna när en elev är försenad eller inte gjort läxor. Fler lärare har rört sig i uppehållsrummet, i korridorer och på skolgården. Trivselregler har diskuterats och omarbetats tillsammans med eleverna.

Förra veckan var den sista i satsningen, och arbetat ska nu utvärderas.
- Vi tycker oss ha sett en viss skillnad. Det har varit lugnare, färre konflikter. Vi har kommit en bit på väg. Men vi är inte där vi vill vara än, säger Jonas Andrae Johansson.
Ekillaskolan byggdes på 60-talet och var tänkt för färre än dagens drygt 580 elever. Jonas Andrae Johansson menar att skolans trånga och slitna lokaler påverkar stämningen.
Samma bild har Henrik Waltari, lärare för en sjundeklass som själv var elev på skolan för ett par decennier sedan.
- Skolan såg helt annorlunda ut då. Det är stora utrymmen som har blivit igenbyggda med klassrum.

Henrik Waltari har diskuterat med sina elever hur arbetsmiljön kan bli bättre. De har skrivit ett dokument med konkreta åtgärder hur man ska göra för att komma i tid, bete sig i korridorerna och hur det blir lugnt på lektionerna.
- Mina elever fick sitta i grupper och diskutera, sedan har vi följt upp det här varje måndag. Vi lärare har ökat intensivt kontakten med hemmen, för minsta förseelse ringer vi, säger Henrik Waltari.
Skadegörelse är ett av problemen på skolan. Fram till påsklovet kostade skadegörelsen, krossade rutor undantagna, 30 000 kronor, förra året 209 000 kronor. Vid expeditionen sitter en lapp om med alla uppgifter om kostnaderna.

Förutom lappen syns inte skolans satsning ute i korridorerna. Och bland en del elever är hela projektet rätt okänt, menar tre elever UNT träffar. De tillhör inte den enhet där Henrik Waltari arbetar.
- Vi har varit omedvetna om satsningen. Det har varit luddigt. Jag kommer ihåg ganska svagt att mina lärare har tagit upp det, säger Elin Karlsson Östfalk.
- Man har bara bett oss om nya trivselregler, säger Anton Strandgren.
De går alla tre i nian och sitter i elevrådet. De är antagligen bland skolans bäst informerade elever.

Men ser att det finns brister i kommunikationen.
- Vi träffar ju rektor regelbundet och går igenom saker, men det vi pratar om når inte ut på skolan. Det är som en vägg mellan elever och lärare. Jag tycker att det här projektet är jättebra, men man måste ta tag i det första hindret först, säger Elin Karlsson Östfalk.
De andra håller med.
- Rektorn har satt i gång en process, men sedan måste den följas upp av lärarna. Kanske skulle skolan ha samlat alla från första början och berättat om vad de skulle göra, säger Adam Eriksson.

Ekillaskolan sätter ned foten mot buset

Ekillaskolan i Märsta har provat ett nytt grepp för att komma till rätta med stök, oordning och skadegörelse. Under en månad har man "satt ned foten". Men elever tror att bättre information om satsningen hade givit mer resultat.