Under hösten arrangeras på Betongfabriken i Venngarn flera introduktionsträffar för nyckelpersoner i svenska kommuner. Här får de bland annat information om vad forskaren Päivi Turunen har skrivit om tidigare projekt.
– Vi är tre engagerade personer som har startat en ideell förening för att bistå kommuner och andra att genomföra ett svenskt samhälls- och ungdomsprogram. Modellen användes tidigare i Borlänge med gott resultat och i exempelvis Belgien rullar det på sedan 1980-talet, säger Leif Hejdenberg, som i 20 år har arbetat med kommunikation och ledarskap inom olika myndigheter samt var med och startade Salut i Tensta– en andra chans för elever som hoppat av skolan.
Syftet med modellen är att stötta ungdomar i 15-20-årsåldern som vill förändra sitt liv. Programmet riktar sig till professionella, volontärer och unga.
– De professionella kan vara exempelvis rektorer, socionomer eller fritidsledare. Volontärerna kan vara idrottsledare eller andra vuxna som vill medverka. Utbildningen handlar om ett annorlunda sätt att se på ledarskap, där var och en tar ansvar för sina handlingar, för kvaliteten i relationer och vad som behövs för att få ett fungerande liv, säger Hejdenberg.
Han anser att det inte finns några kriminella ungdomar, utan att det handlar om unga som begår kriminella handlingar.
– Det är inte så funktionellt att sätta epitet på människor. Det handlar om ett program för unga som vill ha en förändring. Det kan vara exempelvis killar som börjat med kriminalitet eftersom de tappat tron på systemet eller inte fått stöd hemifrån, men det kan lika väl handla om tjejer med dålig självkänsla som hoppat av skolan.
Vad projekten kommer handla om är upp till kommunerna själva.
– Inriktningen skapas i nära samarbete med kommunerna utifrån deras behov och önskemål, beroende på vilken den största utmaningen i åldersgruppen 15–20 år är i deras kommun. Vi står för ledar- och kommunikationsträning.
Hur ska projekten finansieras?
– Kommunerna kan ha projektledare som jobbar deltid och kanske kan ordna lokaler. Vi kommer också hjälpa till med att leta medel till medfinansiering. Enda syftet med vår förening är att bistå kommunerna att komma igång och återskapa detta arbete, annars är det lätt att det faller i glömska. Förra gången fanns ingen organisation som kunde föra YAR-modellen vidare efter att Borlänge avslutat sitt arbete.