Kattungarna är de mest populära djuren bland besökarna. På gården finns nu även hönor och getter att klappa. I närheten går även får och betar, men de tillhör en annan gård.
Viby by är en gammal så kallad oskiftad klungby från 1700-talet, med sju små gårdar utan tomter. På platsen har funnits bebyggelse ända sedan 900-talet.
I denna unika miljö har i sommar Marie Tegnefjord och Pelle Henriksson startat ett sommarkafé med klappvänliga getter, killingar, hönor, kycklingar och kattungar.
– Idén föddes när jag var ute och gick med min hund i trakterna. Jag tänkte att det var synd att den vackra platsen inte används längre. Samtidigt började jag längta efter att ha djur igen, säger Marie Tegnefjord som är uppvuxen i Skalmsta där hon tidigare drev familjens jordbruk.
Det är Statens fastighetsverk som äger Viby by. Här trängdes torparfamiljer med många barn i de små enrumshusen fortfarande på 1900-talet. Därefter hyrdes torpen ut, främst till sommargäster.
– Vissa tog hand om torpen, andra inte. Några av torpen blev i dåligt skick och fastighetsverket slutade hyra ut dem. Därefter har inget hänt och området har sett ganska nedgånget ut, berättar Marie Tegnefjord.
Doften av Pelles nybakade bröd lockar hit både gamla och unga besökare på helgerna. 28-29 augusti kommer Viby by också att delta i Sigtuna mötesrunda med ponnyridning och en minimarknad med hantverksprodukter.
Till en början fanns på Fastighetsverket en tveksamhet till att hyra ut till henne och bagaren Pelle Henriksson, men när myndigheten fick klart för sig att parets vision handlar om ett besöksmål för allmänheten så gav de klartecken.
– Vi vill samarbeta med kommunen, Sigtuna museum, Naturskyddsföreningen, Sigtuna folkhögskola, Destination Sigtuna och Fastighetsverket för att tillsammans utveckla det här som ett permanent besöksmål, säger Marie Tegnefjord.
Redan denna sommar har många närboende hittat hit för att äta av det goda kaffebrödet, köpa matbröd och låta barnen hälsa på djuren.
– Vi har fått så mycket uppmuntran från de flesta som kommit. Det är verkligen roligt att göra det här, trots att vi båda också har varsitt heltidsjobb att ta hand om, säger Pelle Henriksson som till vardags driver ett bageri i DN-skrapan i Stockholm.
Marie arbetar som mätningsingenjör på vardagarna, men kvällarna och helgerna ägnar hon åt djuren i Viby.
Tuppen och hönorna är bortskämda med croissanter och surdegsbröd. De får också grönsaker som Ica i Sigtuna skänker till Marie och Pelle.
– Vi får höra många historier om Viby från dem som kommer hit. Det skulle vara kul om fler fick ta del av hur man levde här förr och vilka delar vi kan ta med oss in i nutiden från småskaligheten och sättet att bevara den biologiska mångfalden som fanns här, säger Marie Tegnefjord.
Parets vision är att i framtiden öppna upp tre gårdar i byn, året runt. De vill också ha djur med en liten produktion av exempelvis ägg.
– Vi vill inte ha någon stor produktion, men vi vill inte heller att det bara ska bli ett Skansen i miniatyr. Målet är att skapa ett levande friluftsmuseum.
De hoppas kunna få hjälp av exempelvis Sigtuna museum och Sigtuna folkhögskola med att göra platsens historia tillgänglig för fler.
– Jag tror det är viktigt att höra hemma någonstans historiskt. Det är väldigt många nyinflyttade som är intresserad av vad som hände här förr, och över nationsgränser går det att se likheter i vissa länder idag med hur man byggde här förr med vasstak och annat.
Getter är bättre än människor på att röja sly. Viby by har alltid betats av olika djur och har därför en unik flora, enligt Marie Tegnefjord. Längst från kameran geten Doter, ett namn som finns med i Sveriges äldsta brev som kommer från Viby.
Under sommaren har paret även arrangerat ett par konserter med folksånger med mera.
– Platsen är under utveckling, ändå har många kommit hit sedan i maj för att sitta och prata en stund. Det är precis så vi vill att det ska vara, en träffpunkt där man kan umgås utomhus och kanske även inomhus framöver. Under pandemin har det här blivit som ett vardagsrum utomhus både för oss och dem som kommit hit, säger Pelle Henriksson och Marie Tegnefjord.