Carola hamnade i eldinferno – tjänstebilen exploderade

Bilen smällde till och i nästa ögonblick såg Carola Magnusson hur armen tog eld. Hon försökte hålla elden borta från ansiktet. Hennes mamma Britt berättar om hur svårt det var att hålla tårarna tillbaka när de såg såren i hennes ansikte.

Carola Magnusson på sjukhuset.

Carola Magnusson på sjukhuset.

Foto: Privat

Sigtuna2020-08-02 18:01

Carola Magnusson var anställd på ett hemtjänstföretag i Sigtuna kommun. Morgonen 29 juni skulle hon jobba, men först klagade hon på tjänstebilen.

– Jag och mina kolleger hade klagat på den i säkert en vecka. Den lät fruktansvärt illa. AC:n fungerade inte och bromslampan lyste. Men arbetsgivaren sade att bilen "har puttrat hela helgen", säger Carola Magnusson. 

Hon körde på Garnsvikens bro när bilen smällde till. En brand slog upp från motorutrymmet.

– Det exploderade och jag såg ett eldklot. Det blev som ett eldinferno. Jag minns hur jag förtvivlat försökte få bort elden från ansiktet, och jag såg hur min arm brann. 

Explosionen gjorde att hon hamnade på fel sida av vägen och körde in bilen i sidoräcket

– Jag minns hur jag kröp på marken för att komma bort från bilen och skrek efter hjälp. Då kom en man fram, han visade sig vara läkare och han satt och höll om mig hela tiden, tills ambulansen kom. 

Narkossjuksköterskan sövde ner henne. Helikoptern kom och förde henne i respiratorvård till sjukhuset i Uppsala. 

– Jag var medvetslös i två dygn. Under tiden fick mina anhöriga besked om att jag kanske skulle vara nedsövd i minst två veckor. 

Mamman Britt Magnusson berättar att familjen inte fick se henne på grund av coronasmittan. De fick inte finnas där för att ge stöd. Men den dagen de äntligen fick lov att träffa henne gjorde det ont i hjärtat.

– Vi skulle vinka glatt, men det gjorde ont att se köttsåren i hennes ansikte. Det är svårt nog att vara bränd var som helst på kroppen. Men att vara bränd i ansiktet, det skulle knäcka henne totalt, säger mamman.

Carola Magnusson fick tredje gradens brännskador i framför allt armar, händer, på benen och i ansiktet. Att berätta om skadorna får henne att börja gråta.

– Jag har inget liv längre, jag har inget hår, jag vågar inte titta mig i spegeln längre. Jag kan få ärr på hela kroppen, säger hon och ber sin mamma hjälpa henne komma ut till balkongen, eftersom hon inte vill gråta inför tidningens reporter. Hon vill visa sig stark.

– Jag är här och lever nu. Det är det som viktigt, säger hon.

Polisutredningen är nedlagd. Men Arbetsmiljöverket kräver att hemtjänsten gör en utredning. Senast 17 augusti ska företaget ha lämnat in de aktuella uppgifterna.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!