I soffan sitter Emiliia och Sofiia Oleksiichuk, Anders Sennmalm och Iryna Oleksiichuk, mamma till flickorna.
– Hela mitt liv är i Ukraina. Jag saknar min man, jag saknar min hund och jag saknar att bara få ligga i min egen säng igen, säger Iryna.
Nästan hela familjen Oleksiichuk sitter samlade i soffan i systern Anna och hennes make Anders hus som ligger utanför Sigtuna. I Ukraina är det förbjudet för alla män mellan 18 och 60 år att korsa gränsen. Därför återvände pappan Sergii tillbaka till Ukraina för att vara redo för en eventuell strid.
Mamman Iryna, 35, och hennes döttrar Sofiia, 12, och Emiliia, 10, samt Irynas moster Liubov Khodatska fortsatte vidare mot Sigtuna med packning innehållande ett ombyte kläder.
När Iryna Oleksiichuk tänker på sin man som är hemma i Ukraina för att strida blir hon ledsen.
Den 24 februari invaderade ryska arméer Ukraina. Från familjen Oleksiichuks TV ljöd uppmaningar om att alla Ukrainare skulle hålla sig hemma. Men familjen bestämde sig för att lämna sitt hem.
– Men det var inte enkelt, vår moster är rullstolsburen och var osäker på om hon skulle klara det, säger Iryna.
Samma morgon tog de bilen och började färden mot den polska gränsen. Men familjen var bara en av många som i desperation försökte fly med kriget i ryggen och efter ett tag fastnade de i en bilkö. Samtidigt började bränslet ta slut i delar av landet och de som inte fått med sig extra dunkar bensin valde att överge sina bilar och gå mot gränsen.
Tidigare hade familjen levt ett stillsamt liv i den ukrainska staden Rivne, som ligger i nordvästra Ukraina. Staden har som Uppsala kommun strax över 230 000 invånare. Döttrarna dansade och spelade piano. Iryna var utbildad socionom men tog hand om barnen och hennes man hade ett företag som reparerade hemelektronik. De hälsade ofta på släkten i Sigtuna.
Familjen Oleksiichuk levde ett aktivt liv i staden Rivne i Ukraina.
Trots att Ryssland redan 2014 tågat in på Ukrainska halvön Krim så verkade kriget långt borta.
I februari i år blev Putins retorik hårdare och det kom varningar om att Ryssland planerade att invadera Ukraina. Samtidigt kom intensivare nyhetsrapporter. Men få kunde ana vad som skulle komma att ske den 24 februari. Då korsade ryska soldater gränsen och började marschera mot huvudstaden Kiev.
I Sigtuna plingade notiser i Anna och maken Anders Sennmalms telefoner om att invasionen av Ukraina påbörjats.
Anna och Anders Sennmalm och Iryna Oleksiichuk bor nu tillsammans med deras respektive barn i huset.
Anna ringde därefter sin syster och sa åt henne att lämna landet. Efter samtalet tog Anna och Anders bilen till Polen och efter tre dagar möttes de i den polska staden Lublin.
– Det var en enorm lättnad när jag träffade dem. Vi människor är kanske primitiva och värnar om vårt eget blod. Jag kände, gud nu vet jag att de lever, säger Anna Sennmalm.
Rivne är en stad som ligger i nordvästra Ukraina. I staden bor drygt 240 000 invånare.
Iryna instämmer och berättar att hon äntligen kände att hon nu var i säkerhet. Tillsammans körde de mot Sigtuna. Men på vägen började Iryna gråta, eftersom hon saknade sin man. Då fick Anders och Anna fick köra hela vägen hem.
Under färden hade Anna postat inlägg på Facebook om deras resa. Många personer läste inläggen och flera Sigtunabor valde att försöka hjälpa familjen. Väl framme vid huset i Sigtuna möttes de av att det stod flera kassar utanför deras hus med kläder som grannarna samlat ihop.
– Man kände hopp för mänskligheten. Men det var så mycket kläder att vi bestämde oss för att samla ihop dem och skänka till behövande i Ukraina, säger Anna Sennmalm.
I sitt gemensamma rum i familjen Sennmalms hus i Sigtuna. spenderar nu Sofiia och Emiliia Oleksiichuk en del av sin vardag.
Sedan i måndags har de försökt anpassa sig till det nya livet i Sigtuna. Men Iryna, Sofiia och Emiliia blir ledsna av tanken på det som händer i Ukraina och att pappan Sergii eventuellt kan bli tvungen att strida i hemlandet.
– Jag ringer min man varje dag och följer det som händer hela tiden på nyheterna. I fredags morse när jag ringde honom, så mådde han bra, säger Iryna Oleksiichuk.
Mamman Iryna Oleksiichuk visar en bild på sin make Sergii Oleksiichuk.
De vet inte hur länge de stannar i Sigtuna, men i väntan på att kriget ska sluta i hemlandet så försöker de hitta ett normalt liv. Nu har de haft kontakt med Sigtuna kommun om framtiden. Så småningom ska även döttrarna Emiliia och Sofiia få börja i skolan i Sigtuna.Tanken är också att de ska uppehålla sina intressen och börja spela piano och dansa igen om de hittar en kulturskola.
– Vi hoppas att kriget ska sluta, men när det kommer att göra det, vet vi inte. Vi hoppas att ryssarna ger sig av, jag har ingen aning om vad de vill med vårt land, säger Iryna.
Iryna Oleksiichuk med döttrarna Sofiia och Emiliia Oleksiichuk.