Eva Norrman föddes 26 mars 1925 i Sala men växte upp i Uppsala. Hon blev Sigtunabo 1972. På 1940-talet jobbade hon på Upplandsbanken. Senare blev hon hushålls- och textillärare. Från 1958 var hon hemmafru tills hon åter igen började som hushållslärare på S:t Olofs skola i Sigtuna 1978–1989.
95 år, det är långt liv, berätta hemligheten?
– Jag lever som jag lär. Det handlar mycket om att regelbundet motionera kropp och själ samt äta rätt. Redan som barn tyckte jag om att röra på mig och i skolan var mitt favoritämne gymnastik. När jag kom till Sigtuna blev det först gymnastik och sedan yoga på Time Out och nu We. När det gäller att äta rätt så är jag alltid noga med att se till så min kropp verkligen får det den behöver, och naturligtvis undviker jag det den inte behöver. Det är inte för inte som jag har blivit kallad Tant Vitamin. Sen gäller det att hålla igång den själsliga delen av livet. Då är sociala kontakter livsviktigt.
Vid hennes ålder har hon successivt förlorat vänner och kära, berättar hon.
– Det är då än mer viktigt att finna nya vänner och hålla igång den sociala delen av livet. Där har träningen varit helt fantastisk. Sen får vi inte glömma bort fikat efter träningen. Frågan är vad som är bäst, själva träningen eller samvaron efteråt?
Förutom corona har hon upplevt en annan världskris: andra världskriget.
– Jag minns tydligt mörkläggningsgardinerna, sirenerna, samlingen runt radion för att lyssna på de senaste nyheterna, ransoneringskorten, att det var ont om mat, värntjänst och den ständiga rädslan för att vi skulle ockuperas av tyskarna. Sen minns jag den enorma glädjen när freden kom. Jag arbetade på Upplandsbanken då när nyheten kom och vi gick ut på Stora torget i Uppsala, solen sken och vi kände en glädje utan gränser. Sedan har det varit mindre kriser som har fått oss att tänka till och känna oro som till exempel i Korea, Ungern, Kuba, Prag, flyktingkrisen och kriget i östra Ukraina. Men de har inte på samma sätt som coronan påverkat hur vi faktiskt lever. Jag kommer definitivt känna stor glädje när vi har det här bakom oss. Jag är övertygad om att vi snabbare kommer kunna känna den glädjen om vi alla använder vårt sunda förnuft, lyssnar och gör som dom som verkligen vet, och allmänt hjälper varandra.