Tillsammans har Olena och Makarii försökt lära sig svenska.
Mamma Olena Dorozhkina, 35 och sonen Makarii Zhychyn, 5, sitter tillsammans vid ett litet bord. Makarii leker med leksaker.
– Vi är tacksamma för all hjälp vi fått. Min son blev så glad när vi kom till Sverige, för här källsorterar ni, säger Olena Dorozkhina.
De kom till Sagaskolan i Valsta för en dryg vecka sedan tillsammans med 81 andra personer som flytt kriget. Skolan är nu ett evakueringsboende som kommunen gjort iordning i väntan på att Migrationsverket ska hjälpa dem med permanenta lösningar. De får tre mål mat om dagen och fika.
– Jag kan både jobba som tolk eller på kontor. Jag söker jobb nu och har en intervju imorgon. Många har gillat mitt CV men säger att jag inte kan få jobbet då jag inte kan svenska.
De är från början från Charkiv i Ukraina. Olena hade ett intresse för språk och är utbildad tolk. Hon besökte ofta Sverige och drömde om att flytta hit. När kriget kom bestämde de sig för att fly till Stockholm. Bakom sig lämnade de sina anhöriga, däribland Makariis pappa.
– Det enda vi kan göra är att hoppas, säger hon.
Boendet består av ett lekrum, en matsal, gympasal och flera sovplatser.
De boende har tillgång till en gympasal där de kan träna.
Chaika Olena, 59, och hennes mamma bor i ett rum med fyra sovplatser. De flydde tillsammans från staden Odessa.
– Min son är kvar och strider i Kiev. Jag går till kyrkan varje dag för att be för honom, säger hon.
Chaika Olena flydde tillsammans med sin mamma krigets Odessa. Kvar är hennes son och strider i Kiev.
Chaika var kyrkomusiker i hemlandet och spelar orgel. Tar kriget slut vill hon åka tillbaka. Men faller Ukraina under ryskt styre så vill hon stanna. Nu hoppas hon att på möjligheten att få spela i Valsta kyrka samt att få undervisa i Sverige.
– Musik är ett språk som inte behöver ord.
De boende bor i små rum med madrasser.
Personal från FRG (Frivilliga resursgruppen) och kommunen har funnits på plats dygnet runt. En av dem är Anthony Ruoro.
– Det funkar bra. Men det finns en del oklarheter kring sjukvården. Det är svårt att veta vem vi ska kontakta när de behöver vård. Nyligen blev en kvinna sjuk och då fick vi gå in med privata medel och hjälpa henne med medicin, säger han.
Anthony Ruoro jobbar på frivilliga resursgruppen och är en av de personer som hjälper de boende.
Klockan börjar närma sig 11:30 och det är dags för lunch.
– Maten tar alltid slut vad det än är. Maten är en sorts tröst, en förströelse av tid medan de väntar på besked, avslutar Anthony Ruoro.
Varje dag får de boende mat tre gånger om dagen och eftermiddagsfika.