Tidningen träffar paret i deras seniorlägenhet i Sigtuna. De sitter på soffan och skrattar mycket, håller händer, pussas, kramas – som nyförälskade. De är ju det. De har dejtat i knappt ett år, men Max hade bråttom.
– Tiden är ju kort, man blir bara äldre, säger Max Laewen.
Monika håller med:
– Vi har inte oändligheten.
Max och Monika har känt varandra sedan 1970-talet. De bodde då i Norrbacka – med var sin familj. Deras barn gick även i samma skola. Max var gift med sin fru i över 50 år, och Monika med sin man i lika många år. Hennes efternamn var då Boström. Men så blev Monika änka 2015. För att roa sig gick hon på pingiskliniken för seniorer.
I januari 2018 dök Max upp på seniorpingisen. Han blev själv änkling.
Monika berättar för tidningen om sin förvåning.
– Vi hade inte koll på varandra under många år. Men på pingisen sade det klick.
Redan då undrade hon om de skulle träffas mer, inget var ju bestämt. Innan det var dags att säga adjö möttes de mitt i lokalen.
– Du frågade mig: "Kan inte vi träffas igen?" Det hände något där, med bara de få orden. Det öppnandes en dörr. Det kommer jag aldrig att glömma. Det var oväntat. Man blir som en tonåring, säger Monika och skrattar högt.
Därefter kom han till hennes konstutställning under påskrundan i Sigtuna. Senare började de även ta långa promenader, luncher och middagar. På det sättet lärde de känna varandra.
– Vi gick i tre timmar första gången, säger Max stolt.
Promenaderna var för Max redan en sorts uppvaktning, fast han aldrig sade vad han kände för henne. Monika tog då initiativet.
– Jag tog tag i honom så här, armkroken!
Och så säger de unisont:
– Vi blev så glada.
De tog armkroken som ett kärlekstecken.
– Det är så lite som behövs, det där lilla, säger hon.
Men varför gjorde inte du det, Max?
– Jag var blyg. Jag har alltid varit blyg och försiktig och så kom den armen. Bra att du gjorde det, säger han och nickar mot Monika.
De förstod att de må ha kroppar som har levt i ett antal år, men i själen är de de samma. Kärleken har ingenting med ålder att göra. Den är kanske inte så intensiv som i tonåren, men det blir hela tiden en stark längtan att få träffas, enligt dem.
Hur visste ni att det är kärlek på riktigt?
– Tillgivenheten och kärleken blir större och större med tiden. I början var det bara att ha roligt, men sedan blir man mer beroende av varandra. Behovet att vara tillsammans blev så starkt, säger Max.
Paret gick på konserter, åkte på bilutflykter i Europa, kryssningar i Asien och annat. Men så kände Max att det inte räckte till. Han vill bekräfta sin kärlek för henne. Han tog henne till sin födelsestad, Berlin, och där frågade han henne om hon hade lust att vara förlovad med honom.
– "Ska vi göra det, förlova oss?" frågade han, och jag sade ja, säger Monika.
– Äktenskap bekräftar på annat sätt. Det är modernt med sambo och särbo, men för mig är det inte samma sak. Jag vill göra ett statement, säger Max och kastar en blick mot henne.
Gick du ned på knä?
– Det har han svårt att göra, säger Monika och skrattar.
Max och Monika förlovade sig på nyårsafton. I maj 2019 hade de ett litet bröllop på Södertuna slott i Gnesta. Ett bröllop som Monika beskriver som magiskt.