Han kan berätta om allt. När vi kommer till politik blir han engagerad. Valaffischer finns redan uppsatta längs vägarna och den 7 november går ghananerna till valurnorna. Valdeltagandet ligger strax under 80 procent vilket är extremt högt för ett fattigt land med stora klyftor. Men Ghana, som 1957 var det första afrikanska land att bli fritt från kolonialt styre, är sedan ett knappt kvartssekel en demokrati med flerpartisystem. På grund av majoritetsval dominerar två stora partier: socialdemokratiska Nationella demokratiska kongressen (NDC) och marknadsliberala Nya patriotiska partiet (NPP).
Den politiska debatten är livlig. ”Den förra regeringen, NPP, införde fri sjukvård, matbespisning i skolan och lärlingssystem som gjorde att unga fick jobb. De regerade i åtta år. Men 2008 kom NDC och rev upp alltihop. Nu är människor arga, de vill ha en ny regering”, säger J.
Det stämmer att NPP:s ledare John Kufuors genomförde många reformer inom sjuk- och mödravård samt skolsystem, stärkt av växande ekonomi och sjunkande inflation.
Kufuor bekämpade dessutom korruptionen och tillsatte 2002 en sanningskommision för att samla vittnesmål om brott mot de mänskliga rättigheterna, begångna under Jerry John Rawlings militärstyre. En fond skapades för ersättning till 2 000 offer. Kanske en markering mot konkurrenten John Evans Atta Mills (NDC), Rawlings tidigare vicepresident? Hur som helst är denna öppenhetskamp ett exempel på hur respekten för de mänskliga rättigheterna har ökat sedan landet fick sin konstitution 1992.
I republiken Ghana får politiska partier inte baseras på religion, geografi eller etnicitet. Författningen garanterar full yttrande- och pressfrihet. Några särskilda tillstånd krävs inte för demonstrationer. Organisationer kan verka fritt. Domstolarna är oberoende av den politiska makten. Och religionsfriheten är garanterad.
Vår vän J bekräftar den bild vi själva tycker oss ha fått av Ghana som ett harmoniskt och avslappnat land. Kristna och muslimer lever sida vid sida, utan motsättningar. I Ghana är det också vanligt att man gifter sig utanför sin egen etniska grupp, berättar han.
Ghana kämpar förstås alltjämt mot kolonialismens djupa efterdyningar. Utvecklandet av en tillverkningsindustri hålls tillbaka av begränsad frihet för handel och ekonomiska villkor. Landet producerar numera olja, men enbart råvaruexport gör ekonomin känslig. Ghana är förvisso en ljuspunkt av fred, frihet och allmän skolgång. Men ska ghananerna ta ett verkligt kliv mot välfärd och välstånd krävs en egen, diversifierad industriproduktion – samt helst breda politiska överenskommelser för fattigdomsbekämpning.
När Mills med knapp marginal vann valet 2008 beskrev han landet som ”bankrutt”. Det återstår att se hur hans parti NDC:s impopulära åtstramningspolitik kommer att inverka på valresultatet i höst.
Fotnot: Accra är västafrikanska Ghanas huvudstad. Landet har knappt 27 miljoner invånare.