Den främsta orsaken är att man fruktar att den afrikanska svinpesten via vildsvinen ska smitta danska tamgrisar och därmed hota en viktig dansk exportgren. De danska jägarna har länge varit emot förslaget om utrotning. Man vill ha en vild och växande vildsvinsstam i Damnark eftersom det ses som en inhemsk art. Men Danmariks Jägarförbund gillar för närvarande läget efter rådande omständigheter.
De danska lantbrukarna torde dock vara nöjda med beslutet – inte bara svinuppfödarna, utan även alla odlare av diverse grödor, samt trädgårdodlare. Vildsvinen ställer till skador för miljarder inom lantbruket i Sverige, och det är sannolikt på motsvarande sätt i Danmark.
I Sverige sprider både politiker och jägarorganisationer berättelsen om att vildsvinet är ett naturligt, och ganska nyligen försvunnet, inslag i svensk fauna. Vildsvinen påstås ofta ha utrotats så sent som på 1600- eller 1700-talet. Kanske därför gick riksdagen på jägarnas linje 1988 när den beslutade att vildsvin skulle ses som ett naturligt inslag i de svenska skogarna.
Men enligt faktakällor finns inga bevis på vildsvinsförekomst i Sverige sedan mellanstenåldern – de som fanns jagades och domesticerades. De enda vildsvin som funnits i Sverige sedan dess har varit inhägnade. När tillräckligt många rymt ansåg riksdagen att de borde få fortsätta att föröka sig fritt. Detta trots att de saknar naturliga fiender i dag; vargarna har decimeras för att mest finnas som inavlad kuriosa på utvalda platser. Fast inte ens vargar lär vara pigga på vildsvinsjakt.
Vildsvinen förökar sig med besked. I dag skjuts cirka 100 000 vildsvin om året i Sverige, men stammen ökar ändå explosionsartat och sprider sig långt norrut i landet. Totalt räknar Naturvårdsverket till mellan 200 000 och 300 000 vildsvin i Sverige.
Att jaga vildsvin är svårt och dyrt. Djuren är skygga, smarta och, som sårade eller hotade, farliga och aggressiva. Enligt Agrias försäkringsstatistik från 2016 dödades eller skadades fem jakthundar av björnar, 18 av vargar och 130 (!) av vildsvin. Särskilda åtelplatser med belysning och kamouflerade jaktkurer måste sättas upp och flyttas då och då. Till råga på allt detta är köttet svårsålt då det har rykte om sig att inte smaka gott. Därtill finns problem med trikiner och radioaktivt cesium i köttet.
Vildsvinen orsakade i fjol fler trafikolyckor än älgarna – över 6000. Så vad ska vi ska göra med den alarmerande vildsvinsutbredningen i Sverige? Hjälper ens en ökad avskjutning? Vad ska man göra av allt kött? Och kan vi vara helt säkra på att svinpesten inte tar sig in i Sverige via vår numera jättelika vildgrispopulation?
I någon form måste vildsvinen upp på bordet ganska snart.