I en intervju i lördagens UNT (22/11) påstår han saker som det saknas vetenskapliga belägg för och använder siffror som inte finns. Han kallar det ”verkligheten”.
Men vilken migrationspolitik är det Hanna talar om? På vilken forskning stöder han antagandena om välståndets haveri? Och var har han hämtat sina sifferprognoser?
Stefan Hanna säger att ”Miljöpartiet har tvingat in Sverige i en situation där vi har helt öppna gränser”. Det är totalt fel. De senaste åtta åren har allianspartierna, inklusive Centerpartiet, regerat. Den enda roll MP har spelat i invandringspolitiken är när partiet 2013 stödde alliansregeringen, inklusive C, i beslutet om att utöka rätten till hälso- och sjukvård för papperslösa. Det enda parti som framkastat ett förslag om fri invandring är för övrigt – just det – Centerpartiet, i idéprogrammet 2013. Ungdomsförbunden CUF, LUF, MUF och Grön Ungdom har också drivit frågan.
Sverige har inte, och har aldrig haft, helt öppna gränser. Varje enskild asylsökandes fall prövas av asylprövningsenheterna.
Stefan Hannas utgångspunkt är att ”prognosen är att ta emot 500 000 (flyktingar) till de kommande fem åren” i Sverige. Men på Migrationsverket säger Johanna Uhr att det inte går att härleda Hannas siffra någonstans – den finns inte. I novemberprognosen för antalet asylsökande de närmaste FYRA åren är 2015 toppåret (80 000–105 000), sedan sjunker siffrorna. Prognosen bygger på vida spann. Hamnar antalet asylsökande ”i mitten” blir antalet – på fyra år – runt 300 000. 2018 är spannet nere på 39 500–67 500.
Vad menar Hanna då med ”ta emot”? Menar han asylsökande? Eller talar han om beviljade uppehållstillstånd? Det är liksom lite skillnad. Mellan 1980 och 2013, alltså på 33 år, beviljades totalt 600 000 personer uppehållstillstånd i Sverige, anhöriginvandringen inräknad. Knappast kan det då betyda 500 000 de närmaste fem åren...
Alltså borde Hanna mena asylsökande. Men vi vet ju att långtifrån alla som söker asyl får stanna. Är det den ännu okända andel som får uppehållstillstånd som enligt Hanna kommer att orsaka välfärdssystemens kollaps?
Jacob Lundberg, nationalekonom vid Uppsala universitet, säger att då kostnaderna för mottagning och integration (de första två åren) av flyktingar till stor del redan är finansierade i statsbudgeten blir det svårt att hävda att detta skulle hota välfärden. Man har ju redan tagit höjd för utgifterna. Migrationsverket gjorde visserligen en revidering i oktober, men den stora uppskrivningen gjordes i juli, påpekar han.
För själva huvudtsen i Hannas resonemang – att välståndet kommer att haverera på grund av flyktingarna – finns inget som helst vetenskapligt stöd. Snarare är det så, säger Jacob Lundberg, att Sveriges ekonomi framöver fortsätter att växa MER än vad den skulle ha gjort om vi INTE hade haft invandringen. Denna har nämligen dynamiska effekter på ekonomin, medan flyktingkostnaderna intecknar en väldigt liten del av svensk tillväxt.
Slutligen begränsningsdiskussionen. Asylrätten bygger på individuell prövning och är en mänsklig rättighet, skyddad i avtal med FN och EU samt i svenska lagar. Politiker kan därför inte fatta beslut om maxtal och volymer. Asyl är, för att citera Fredrik Segerfeldts Migro-rapport ”Volymfrågans revansch”, ingen kran som man kan vrida av och på, eller ens godtyckligt reglera.
Vad har Stefan Hanna egentligen för mylla när han närodlar sin politik? Upp med verkligheten på bordet!