Att magen är central för människans välmående är gammal visdom. I dag finns forskning som visar att bakteriesammansättningen i våra magar är viktig både för immunförsvaret och den psykiska hälsan. Och kanske för allergier och vikt. Vad vi stoppar i oss har betydelse.
Samtidigt reagerar alla individuellt på mat. Vad som känns bra för en upplevs som sämre för en annan. Vissa har problem med övervikt, andra med undervikt. Och mat smakar olika på grund av generna. Det är därför vissa älskar koriander och andra avskyr kryddan som pesten.
Om mat och hälsa forskas det ständigt. Ibland kan resultaten verka motsägelsefulla. Olika forskare kommer fram till olika resultat. Och det finns en uppenbar tröghet i kostrådsbranschen: det som en gång har fått genomslag hänger länge kvar.
På 1970-talet uppstod en överdriven rädsla för fett. Jag minns en hemkunskapslektion då vi (tonåringar) tvingades äta knäckemackan utan fett därför att vi hade stekt köttbullarna i margarin! Många av oss utvecklade ett slags fettskräck. Rädslan hade sitt ursprung i USA, där en räcka tveksamma studier kombinerade med aggressiv lobbyism ledde till en nästan total bannlysning av mättat fett. Plötsligt fick vi inte äta det goda smöret. Efter att low-fat-dieten gjort sitt intåg drabbades USA av en överviktsepidemi. Den spred sig i världen.
Det finns alltså skäl att ifrågasätta ensidighet och fixa idéer. Därför är det välkommet med forskning som också undersöker vad som händer om man äter väldigt mycket fett, eftersom sådan diet under 2000-talet marknadsförts som bot mot både övervikt och en del sjukdomar. Bakom LCHF (Low Carb High Fat)-dieten finns många bestämda uppfattningar. Vissa så starka att doktoranden vid Uppsala universitet Lisa Söderström måste övervakas av väktare då hon nyligen lade fram sin avhandling om LCHF.
Lisa Söderström har drabbats av en storm av hätska mejl, hot och kommentarer som hävdar att hon är köpt av sockerindustrin och att forskningen är falsk och påhittad. Hon tror att det beror på en delstudie i avhandlingen som visar att ett högt fettintag tidigare i livet längre fram kan leda till risk för undernäring.
Hon säger sig i en intervju på svt.se vara orolig för att detta är en ny trend – att människor ger sig på forskare när de finner de vetenskapliga rönen alltför provocerande, kränkande eller avvikande från den egna övertygelsen. Det skulle hota forskningen, menar Söderström.
Ja, det vore illa. Men vissa ämnen triggar uppenbarligen mer än andra. Att såväl kost- som amningsråd skapar starka känslor varje gång nya rön presenteras är väl känt. Må så vara. Men att forskare ska känna sig hotade inför en disputation om kost är helt oförsvarligt. Exemplet visar på en extrem fundamentalism som hamnar långt från omtanke om sunda matvanor.
Var och en må ta ansvar för vad hon själv stoppar i sig. Förmodligen är det bästa att aldrig överdriva samt att lyssna på sin egen kropp mer än på frälsta matpredikanter.