Jag, till exempel, jobbar på vardagar. Men jag tror inte det var journalist eller ledarskribent som Carola Lemne – vd för Svenskt Näringsliv tillika ordförande i Uppsala universitets konsistorium – tänkte på när hon på torsdagens DN Debatt skrev: ”Vi kallar det vardagsjobb”. Hon förtydligar: ”Enklare uppgifter ... som inte kräver stora kunskaper eller lång erfarenhet.”
Jag kallar det jobb. För vad är ett enkelt jobb? Trädgårdskötsel? Kanske för den som ser skillnad på ogräs och planta. Ledsagare? Ja, om du har social kompetens. Alla jobb har sin svårighetshöjd, och att man saknar gymnasieexamen behöver inte betyda att man saknar erfarenhet och kunskaper eller ens en viss bildning. Man kan till och med vara riktigt specialiserad.
”Det handlar om arbeten som innebär att privatpersoner och företag kan få hjälp med tjänster som i dag utförs i begränsad eller ingen omfattning”, skriver Lemne. Härom året föreslog en centerpolitiker att ”arbetslösa somalier” skulle hämta fikabröd på arbetsplatserna. Det är förvisso ett enkelt jobb.
Lemne är dock klok nog att inte peka ut och stigmatisera invandrare eller grupper av invandrare. Av de 115 000 som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen och som saknar gymnasieexamen är faktiskt 45 000 infödda svenskar. De föreslagna, jobbskapande åtgärderna gäller naturligtvis alla i den stora, arbetslösa gruppen. Oavsett var de arbetslösa är födda. Även infödda svenskar i utanförskap kan behöva integreras i samhället. Framför allt behöver alla ett jobb. Vardag, kväll eller helg.
Detta vill Carola Lemne åstadkomma genom att utveckla rut (varför inte rot?). Fler tjänster ska alltså omfattas av rut – parat med, gissar man av resonemanget, en större lönespridning i Sverige. Betyder det alltså att Lemne ser lönesänkning som förutsättning för ”de enkla vardagsjobben”?
Det finns en uppenbar risk att människor, som skulle få ”de enkla” jobben med de låga ingångslönerna, fastnar i ett fack. Dessa människor, som Lemne generellt hävdar ”saknar kunskap och erfarenhet”, kanske inte är helt oerfarna och kunskapsbefriade. Om inte annat får man erfarenhet och kunskap i sitt jobb. Och då vill man kanske gå vidare. Avancera. Få lite högre lön.
Det var ju så det faktiskt gick till förr i tiden. Man kunde gå ”den långa vägen”. Jag känner exempelvis till journalister i den äldre generationen som avancerade till chefer och utrikeskorrespondenter, och som en gång börjat som notisskribenter på sportredaktionen i lägre tonåren. Enkelt jobb?
Att fler får riktiga jobb är ett givet mål. Alla bör också ha möjlighet till vidareutveckling, löneutveckling och avancemang efter önskemål och förutsättningar. Skapa för allt i världen inte nya samhällsbarriärer genom stigmatiserande prefix som ”enkel” och ”vardags-”.