Det är lätt att känna med de drabbade, och detta är bara är ett fall av snart 10 000 smittade.
Ebola är en fruktansvärd sjukdom som måste bort. Ett enda utbrott kan leda till global epidemi. Och det är just vad som skett sedan mars. Antalet fall växer exponentiellt: ”Det här är mer extremt än någon film jag har sett” sade FN:s diplomatiska sändebud nyligen i FN:s generalförsamling.
Världen hemsöks av många dödliga sjukdomar, som malaria, aids, tuberkolos, kolera, mässling och gula febern. Men för de flesta existerar vaccin och/eller relativt säkra behandlingar . För ebola finns inte mycket att sätta in. Inkubationstiden är kort, sjukdomsförloppet snabbt och över hälften av de sjuka har hittills avlidit.
Hans Rosling, professor i internationell hälsa, menar att om Guinea, Sierra Leone och Liberia inte stoppar epidemin så kan ebola inom kort påverka stora delar av världen. Fallen måste ned till noll. Nu.
För att stoppa epidemin krävs en gigantisk insats från omvärlden, där Sverige självklart ska delta. Risken att vi kan få ”hem” ebolapatienter till Sverige ökar för varje person som åker ned – men, som Hans Rosling påpekar, så är det ännu mycket farligare att inte sända folk till de drabbade områdena.
Och risken för spridning är väldigt liten i väst. Eller? Amerikanen Thomas Duncan, som varit i Liberia fick vård på sjukhuset i Dallas först andra gången han sökte hjälp för hög feber. Han placerades då i ett vanligt väntrum. Väl isolerad vårdades han av personal utan skyddskläder – som också skötte andra patienter. Prover, smutstvätt och avfall hanterades oskyddat. Inte ens klorsköljningen – som är rutin i Västafrika – ska ha förekommit i Dallas. Två av de 77 (!) personer som vårdade Duncan har nu insjuknat – en fick feber ombord på ett flygplan.
Kan det bli likadant i Sverige? Förhoppningsvis inte. Här sägs beredskapen vara hög och bred. All sjukvårdspersonal, även på ambulanser, har instruerats att fråga patienter med feber om de har varit på resa. Vid minsta misstanke om ebola finns, enligt Akademiska sjukhuset smittskyddsläkare Mats Ericson, rutiner. Ingen får köras till akuten. Det som gäller är isolering, insats av infektionsläkare och ett begränsat antal personer samt skyddsdräkter. Vid positivt ebolatest körs patienten till Universitetssjukhuset i Linköping, det enda sjukhus i landet med erfarenhet av blödarfeber, sedan en man med marburgvirus vårdades där på 90-talet. Här finns säkerhet på högsta nivå – men bara två, tre platser.
Låt oss hoppas att det aldrig kommer att behövas fler vårdplatser i Sverige. Låt oss rikta en tacksamhetens tanke till alla som åker till Afrika för att kämpa mot viruset – och klockan. Vi som inte åker kan bidra ekonomiskt.
Det svåra lidandet i Västafrika är hela världens smärta och angelägenhet.