Det finns många Anne Frank där ute nu

Det är när jag ser bilderna av grus, kyla, instängdhet och svält i Syrien som jag kommer att tänka på flickan som dog av svält och tyfus i Bergen-Belsen 1945.

Dagboken som Anne Frank skrev, medan familjen gömde sig undan nazisterna, är en av de mest lästa böckerna i världen och har legat till grund för mängder av konstnärliga verk. Den unga flickans öde berör, därför att man genom hennes berättelse kan identifiera sig och känna empati. Fasorna blir på riktigt. Du blir hon.

Anne Frank kunde ha stått livs levande och berättat för oss om hur hennes familj, tyska judar, gömde sig i Amsterdam. Förmodligen hade hon utvecklat ett intressant författarskap. I år skulle hon ha kunnat fira sin 87-årsdag och berätta om flykten till USA. Om den hade blivit av.

Ja, det finns mer att berätta om familjen Frank än det som Anne skrev i sin dagbok.

När en Gestapo-anställd 1941 hotade att ange familjen, skrev Annes far Otto Frank till en vän och bad om hjälp att fly till USA: ”Kom ihåg att jag har två små flickor.” Korrespondensen, sammanlagt 78 sidor dokument, hade legat orörd i ett lager i New Jersey i 30 år innan den upptäcktes.

Som i slow motion rullas familjens öde upp i den smärtsamma brevväxlingen över kontinenter och mellan stater, skrev New York Times 2007. ”Varje sida tillfogar ett nytt skikt av sorg, medan den invecklade processen att få komma in i USA (via sponsorer, stora summor pengar, skriftlig försäkran och bevis för hur deras inresa skulle gagna USA) bara sväller.”

Så fort Franks och deras amerikanska supportrar övervann ett hinder reste myndigheterna ett nytt. Varken pengar eller kontakter hjälpte Otto Frank att forcera State Departments allt snävare restriktioner. Så var det för de flesta europeiska judar. 1942 gick Franks under jorden. Anne, systern Margot och mamma Edith dog sedan i lägren, medan Otto överlevde Auschwitz.

Att judar från Tyskland inte fick komma till USA efter 1941 förklarades med att man inte litade på tyskar med släktingar i hemlandet; man trodde att nazisterna genom utpressning kunde få dem att utföra terrorhandlingar.

Att judar skulle agera femtekolonnare i Amerika känns dock som ett högst konstruerat scenario. USA tryckte på rädsloknapparna.

Detta tänker jag på när rädslorna växer i Sverige, i spåren av den exceptionella flyktingsituationen. Rädslan för brottslighet, till exempel. Men bara en procent av alla brott kan kopplas till migranter, vilket motsvarar normalbilden för polisingripanden. När ett kollektiv koncentreras på en liten yta förknippas dock de brott som sker där med hela kollektivet. Jämfört med om en lika stor andel brott sker i en stad.

En annan rimlig rädsla kan därför gro inför de irrationella rädslorna, som föder fördomar, demonisering, hat. Och utestängning.

Just nu flyr desperata kvinnor och barn helvetet. De drunknar. Eller möter taggtråd. Stängda gränser.

Jag tänker att det finns många Anne Frank där ute nu. Och många Otto, som redan sett alla utvägar snöras åt.