Mormor fäller sånär en tår. Drivkraften att växa och klara saker själv kommer tidigt. Men med den följer så småningom även smällar och misslyckanden, som man inte bör skydda sina barn ifrån helt och hållet. Curling – att som förälder både välja, lotsa, skydda och ta konsekvenserna – kan vara förödande. Inte bara för individen, utan också ur ett samhällsperspektiv. Smällarna kommer ändå till slut – kanske desto hårdare. Om många unga vuxna hamnar i vanmakt inför livets krav, ja, då har vi ett samhällsproblem.
När jag började gymnasiet på 70-talet släppte föräldrarna taget om skolan. Mina val eller försummelser var min huvudvärk, inte mina föräldrars. Eventuella problem var en sak mellan läraren och mig.
Nu är det annorlunda. Föräldraengagemanget fortsätter på gymnasieskolan, som samtidigt blivit mer högskoleliknande. Att vara myndig betyder visserligen att man får rösta i val, men inte självklart att man väljer kurser själv.
Men den unga person som inte får välja själv tappar motivation och drivkraft. Den starka energi som bor i en sund frigörelse från föräldrarna riskerar att kvävas mellan curlingmadrasserna.
Det var därför med bestörtning som jag läste i Svenska Dagbladet (10/12) att högskolor och universitet börjar få problem med föräldrar som inte kan släppa taget om sina vuxna barn. De vill alltjämt ha kontroll. Antalet oroliga föräldrar som ringer universitetets växel i Umeå, då antagningsbeskeden kommit, bara ökar. Föräldrar har även försökt övertala universitetet att ta in det egna barnet på en attraktiv utbildning. Många mammor och pappor vill bli servade med tentaresultat, och vissa försöker ta reda på om ”barnet” gått på föreläsningarna.
Annika Parswald, studievägledare på KTH, tror att curlingen kommer att eskalera. I dag kan en förälder vara mer insatt i studierna än studenten själv, vilket är förödande. Hon ser till och med risker för studenternas framtida anställningsbarhet, om curlingen skulle fortsätta genom studieåren.
En annan allvarlig konsekvens av att många inte själva valt sina studier är att de blir missnöjda med sin utbildning eller tappar förmågan att välja själva. I stället försöker de hålla många dörrar öppna. Skjuter på konsekvenserna. Men någon gång måste man välja. Annars blir det varken utbildning, jobb, bostad eller familj.
Curlingen kan delvis vara en konsekvens av att många bor hemma en bra bit in i vuxen ålder. Och ”barnets” karriär stakades kanske ut redan på högstadiet, då alla valmöjligheter började förgrena sig. För vem vill inte ha ett lyckat – och förhoppningsvis lyckligt – barn?
”Jag är en stor tjej”, säger 2,5-åringen och går med sin lilla tallrik till diskbänken. Kära hjärtanes. Här gäller att behålla styrfarten!