De försöker på så sätt dra till sig fler röster – åtminstone på kort sikt. På längre sikt är populismen däremot riskabel, då den bygger på godtyckligt tillyxade fakta. Populism polariserar och kan skapa sprickor. Ny Demokrati är exempel på hur ett populistiskt parti kan krascha på egna orimligheter.
Sverigedemokraterna är inte populistiskt, utan nationalistiskt. Men partiet använder sig av en populistisk retorik, och politiken liknar i mycket den hos europeiska populistpartier som Dansk Folkeparti, Sannfinnländarna i Finland och Fremskrittspartiet i Norge.
Ett annat belysande exempel på populism var Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thors tal i Almedalen på tisdagen. Hon formligen radade upp sina populistiska vanvettsförslag, som kom hon direkt från en brainstorming med ungdomsförbundets ledare, Sara Skyttedal. Den senare talar själv om ”islamismen” som det största hotet mot demokratin – hon kallar all islamism för ”extrem”. Men islamism, det vill säga politisk islam, är en bred rörelse som ursprungligen uppstod för att bemöta ett system som var både odemokratiskt och våldsamt – den västerländska kolonialismen (maskerad som kristet civilisationsprojekt). Långtifrån all islamism är extremistisk. Precis som all politik med kristna förtecken inte är extremistisk.
Att tackla kampen mot extremistiska rörelser medelst populistiska sakfel och kunskapsbrist förvärrar bara situationen. Det polariserar.
Uppläxningen av Busch Thor på Dagens Nyheters ledarsida under onsdagen var välförtjänt. Intellektuell härdsmälta är en förutsättning för populism: man vädjar till människors lägsta instinkter, omdöpta till ”sunt förnuft”. Här ska dömas för landsförräderi, utan land att förråda. Vid blott misstanke om terrorinblandning ska människor nekas återinträde i landet – Sverige ska alltså börja straffa brottsmisstänkta. Och pass ska beslagtas – men bara om man är utlänning och har två.
Onsdagen är Sverigedemokraternas dag i Almedalen. När KD grumlat röstfiskevattnen med ett flyktingutspel som inte dolde sin populistiska agenda, dök Jimmie Åkesson i stället upp med familjens bästa för ögonen och ett knippe förskolefrågor. Inte heller han försökte dölja sin strategi.
Partierna försöker alltså byta väljare med varandra genom svulstiga eller drastiska utspel, som exempelvis den populistiska kovändningen när Folkpartiet nu plötsligt ville göra uppehållstillstånd tillfälliga. Partierna lägger sig i rygg på varandra och offrar därmed sin ideologiska integritet. Och när den ideologiska ryggraden viker försvinner kärnväljarna. Politiken blir en amöba.
Ebba Busch Thor är en härförare för civilisationernas kamp, skriver Fredrik Johansson på svd. se. Om det är sant borde hon aldrig mer ta ordet identitetspolitik i sin mun.