Jag syftar på rasisterna. Kan vi inte helt enkelt låta dem få leva ut sina visioner och skapa sitt Utopia? Jag menar, Sverige är ju stort och väldigt glesbefolkat. Vi behöver bara avsätta lite mark – säg 1 000 kvadratkilometer – i något folktomt område och där bereda dem rätten att etablera en egen nationalstat. Förslagsvis skulle det nya riket kunna döpas till Nordland, men det får dess framtida invånare naturligtvis bestämma själva.
Fast vad skulle då poängen med allt detta vara? Jo, eftersom de rasistiska och nationalromantiska föreställningarnas representanter tycks förakta nuvarande samhällsordning så intensivt kan vi lika bra – isolerat och utan risk för oss andra – låta dem försöka igen. Så ser vi hur det går.
Det är intressant att fundera över hur Nordland skulle komma att utvecklas. Uppskattningsvis skulle populationen där till 75 procent utgöras av män. Män i folkdräkt. Den strikta kärnfamiljs- och heteronormen skulle betyda att större delen av invånarna får leva sina liv som ungkarlar.
Demokratin skulle därtill avskaffas eftersom man strävar efter att ”... ersätta det nuvarande ineffektiva och destruktiva systemet och dess folkfientliga företrädare med en effektivare statsledning ...” (Svenskarnas parti). Denna mer ”effektiva statsledning” kunde utses genom, exempelvis, armbrytning eller mjödhävning.
Nordland skulle givetvis inte vara med i EU. Faktum är att samröret med omvärlden skulle vara högst begränsat. Inga ambassader – eller annan representation – i utlandet skulle därför heller behövas. Och det är ju kostnadseffektivt. Ett visst handelsutbyte är trots allt oundvikligt, men någon vidare efterfrågan på Nordlands jordbruksprodukter – eller den nationella valutan ”riksdaler” – skulle aldrig uppstå. Gällande energiförsörjningen finns sannolikt en pålitlig leverantör i ryska Gazprom.
Listan på vad som skulle vara förbjudet i Nordland kunde göras lång, men några exempel är: tiggeri, moskéer, liberalism, socialism, feminism och ”mångkulturalism”.
I det statskontrollerade morgonbladet Avpixlat skulle Nordlands medborgare få alla de ”nyheter” de behöver och efterfrågar. Tyvärr skulle nyheterna ofta ha hunnit bli en smula gamla innan de når prenumeranterna, eftersom statens medieetiska råd måste hinna granska att inte något ”politiskt korrekt” har råkat slinka med.
Gränsbevakningen i Nordland är en historia för sig. Klart är att denna skulle ses som en oerhört central verksamhet hos landets ledning. Samtidigt måste den sverigedemokratiska falangen och falangen från Svenskarnas parti lyckas nå konsensus om kultur- och normtester eller gentester ska avgöra vem som tillåts passera.
Ja, ungefär så föreställer jag mig att livet i Nordland skulle se ut. Men tror jag då att det skulle gå bra för detta utopiska rasistrike? Nej. Med allra största säkerhet vågar jag påstå att det nog inte skulle dröja länge innan underutveckling, fattigdom, konflikter och förtryck skulle tvinga större delen av dess invånare att emigrera.