Vilka ”de” – jobbtjyvarna – är varierar i tid och rum. Men när ekonomin går sämre och tillväxten stannar av dyker denna förljugna förklaringsmodell upp och vinner sympatisörer bland dem med orosvärk i magen. Se bara på Storbritannien.
I den forna imperialistiska stormakten – med sin långa historia av att oförsynt ta sig globala friheter – vinner det EU-fientliga United Kingdom Independence Party (Ukip) ständigt mark.
Överst på Ukip:s agenda står ett brittiskt utträde ur EU. Den fria rörlighet för människor, som råder inom unionen, menar partiet är skadlig för landet, främst på grund av ”massinvandringen” av arbetskraft från Östeuropa.
I måndags sände Sveriges radio ett reportage där Staffan Sonning har följt Ukip-ledaren Nigel Farage i England. För SR uttrycker Farage att arbetarklassens livs- och jobbmöjligheter har försämrats, allteftersom den har skuffats undan. Han är av åsikten att tydliga ”kvalitets-” och ”kvantitetskrav” därför bör införas gentemot de östeuropéer som vill arbeta i Storbritanninen.
Det är en mörk människosyn som Farage företräder. Och Ukip växer.
Dels på grund av Ukips framgångar, och dels för att tysta kritiker inom det egna partiet, har den konservative brittiska premiärministern David Cameron fångat upp allt mer av Ukip-retoriken. Cameron har bland annat lovat att Storbritanniens villkor för EU-medlemskap ska omförhandlas och att en folkomröstning om medlemskapet ska hållas före 2017. Ett förslag om att begränsa tillgången till barnbidrag för de européer som arbetar och betalar skatt i Storbritannien har också luftats.
Men taktiken har inte varit lyckad. I går skrev the Guardian att Ukip i en ny opinionsmätning tilldelas 29 procent av stödet. I samma mätning ges Labour 30 procent, medan Camerons Tories landar på blott 22 procent. Återigen påminns vi om att etablerade partier som plagierar en högerpopulistisk agenda sällan tjänar på det. Snarare medverkar de till att legitimera de invandringskritiska krafterna och att ge ”originalet” luft under vingarna.
Ukip ser alltså ut att kunna göra bra i från sig i vårens EU-parlamentsval. Men partiet har även kritiserats hårt.
The Guardian rapporterar att Barbara Roche, tidigare migrationsminister för Labour, nyligen sade: ”Ukip’s kampanj behöver genomlysas för vad den är, en rasistisk kampanj. Partiet tillämpar i praktiken en form av ’Eurasism’”.
Självmotsägelsen att invandrade personer dels tar jobben och dels lever på socialbidrag är vanlig bland Europas EU- och främlingsfientliga partier. Tyvärr verkar få bry sig om bristande logik i en tid då många känner ett behov av att ha någon att skylla på. Resultatet av vårens EP-val riskerar också att bli därefter.
Men det vore hål i huvudet att låta dessa partier sätta agendan, för isolationism har aldrig lönat sig.