Som född och uppvuxen på Åland råkar jag nämligen älska det övergödda och förgiftade innanhavet. Jag tror även att dessa varma känslor delas av många av de cirka 55 miljoner människor som lever kustnära runt Östersjön. Men faktum är att det kära vattnets tillstånd bara tycks förvärras.
För ett par veckor sedan befann jag mig på en båt – på väg ut till ett kalas i den finska skärgården. Från däck kunde jag notera att böljorna de blå inte var blå, utan gula. Havet var nedsölat av massiva algbälten. Dagen efter stod jag på en brygga, när jag fick syn på mängder av stora vita flagor – ett förstadium till blågröna alger – som närmade sig stranden. Jag simmade inte på hela helgen.
Den övergödning som leder till den här typen av algexplosioner beror på att onaturligt mycket kväve och fosfor tillförs Östersjön. Bland annat bidrar jordbruket, pappersbruken och fiskodlingarna till detta. Men det tar inte slut där.
I vattnet finns även gott om organiska gifter och tungmetaller. Giftnivåerna är så höga att gravida och barn inte rekommenderas att äta fisk från Östersjön. Exportförbud råder. Stor skuld till detta bär industrins utsläpp, bekämpningsmedel inom jordbruket, giftig bottenfärg till båtar, samt bruket av hushållskemikalier.
Visst pågår en del politiskt arbete för att komma till rätta med Östersjöns problem. År 2007 enades Östersjöländerna i Helsingforskommittén (Helcom) om en handlingsplan för ett välmående hav, genom Baltic Sea Action Plan. Denna fokuserade på fyra områden: övergödning, farliga ämnen, sjöfartens miljöproblem och biologisk mångfald. En sammanställning som Världsnaturfonden gjorde förra året visade dock att samtliga länder – inklusive Sverige – låg långt efter schemat.
I oktober 2013 togs – efter mycket tandagnisslan – en ny deklaration fram inom Helcom. Det återstår att se om de nio Östersjöländerna tar målen på större allvar denna gång.
Den här sommaren har varit fullspäckad med dåliga Östersjönyheter. Förutom den numera regelmässiga rapporteringen om övergödning och bottendöd skrev tre miljökemiska experter en artikel på DN debatt (23/7) om hur vår ökade plastanvändning leder till läckage av mikroplaster. I artikeln står bland annat: ”Forskare misstänker att flytande mikroplaster som håller kvar miljögifterna i näringskedjan kan vara en anledning till varför halterna i Östersjön har planat ut och inte längre minskar.”
Vidare rapporterade Sveriges radio 28 juli om att det i april nästa år blir förbjudet för fritidsbåtar att tömma sina toaletter i havet. Sverige är sist ut av alla Östersjöländer med ett sådant förbud och än så länge är det alltså fullt tillåtet att dumpa avföring i sjön!
Man häpnar.
Att vårt samhälle står så maktlöst inför att den största vattenmassa vi har håller på att förstöras tyder på att någonting är djupt dysfunktionellt. Vi måste sluta skita i Östersjön. Både bildligt och bokstavligt talat.