De beskriver en tillvaro där de inte kan klä sig i shorts eller gå till puben med sina vänner utan att bli trakasserade av självutnämnda sedlighetspoliser.
Utvecklingen måste stoppas. Den religiösa fundamentalismen har ingen plats i ett samhälle där kvinnors rätt att behandlas som myndiga medborgare tas på allvar. Att förändra attityder är dessvärre inte enkelt. Föreningar som arbetar mot hedersförtryck behöver stärkas och de organisationer där extremistiska åsikter frodas bör inte tilldelas offentligt stöd. Det måste i alla sammanhang vara tydligt att statens våldsmonopol är absolut. Ingen har rätt att utöva våld mot någon annan i kulturens namn.
Man skulle kunna tro att diskussionen om förortsfeminism handlar om något av ovanstående, om hur samhället kan motverka kvinnoförtryck. Men så är det inte. I stället befinner sig debatten på en metanivå, surrandes på ett bekvämt avstånd från verkligheten.
I Aftonbladet (3/7) skriver partitoppar i Vänsterpartiet att orsaken till könsförtrycket i förorten beror på jobbskatteavdraget och valfrihetsreformerna i välfärden. Det vittnar om en förbluffande materialistisk världsbild där alla problem antas bero på bristande fördelningspolitik. Att kultur, tradition och normer påverkar människors beteende verkar ha gått vänsterpartisterna förbi.
I Expressen (25/6) gör skribenterna Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi en logisk kullerbytta när de hävdar att oron för fundamentalism egentligen handlar om hat mot muslimer. Diskriminering av kvinnor förekommer i alla delar av samhället, påpekar de, och därför är det rasistiskt att ”peka ut” förorten.
Nehdiyar och Abdullahi har rätt i att misogyna attityder existerar och ska motverkas överallt. Få förnekart att det finns jämställdhetsutmaningar även i Bromma eller i Fålhagen.Säkerligen finns människor som tar varje tillfälle de kan för att sprida främlingsfientlighet och som tror att förtrycket handlar om islam som trosuppfattning och inte om islamistiska politiska ideologier.
Men det är inte rasistiskt att hävda att feminismen behövs mer när kvinnor riskerar att bli bortgifta mot sin vilja än när problemen kretsar kring medelklasskvinnors behov av rut-tjänster. Det förra är helt enkelt värre.
Det är orimligt att inte vilja diskutera hederskulturens problem med hänvisning till att främlingsfientliga inte får sätta dagordningen. Paradoxalt nog är det nämligen sådana argument som bekräftar att det man vill undvika redan har skett.
Att kvinnor hindras från att leva det liv de önskar är ett av de största jämställdhetsproblemen i Sverige. Kan vi diskutera det nu?