Antalet svenska miljardärer har blivit 22 stycken fler och uppgår till 178, enligt tidningen Veckans Affärers årliga lista. Den främsta anledningen till att de blivit fler och nu äger så mycket som 2 000 miljarder tillsammans, mer än dubbla statsbudgeten, är att börsen stigit med 150 procent sedan finanskrisen. En stor del av miljardärernas tillgångar består av aktieförmögenheter hos välkända familjer som Kamprad, Persson och Rausing.
Fler stormrika brukar tas till intäkt för ökade klyftor i samhället. Och krav på globala skatter som utjämnar skillnaden. Som ekonomen Thomas Piketty påpekat är avkastningen på kapital större än tillväxten i världen, och generellt gäller att arbete beskattas hårdare än kapital. Det miljardärerna kan göra för att öka förståelsen för deras rikedom är dels att sluta köpa båtar som är byggda för hundratals passagerare, dels att låta kapitalet arbeta.
20 av världens rikaste, bland andra Bill Gates och Amazongrundaren Jeff Bezos, bildade vid fjolårets klimatmöte i Paris en grupp, Breakthrough Energy Coalition, med syfte ”att ge alla i världen tillgång till energi, mat, produkter, transporter och tjänster utan att bidra till utsläpp av växthusgaser”. Nu har de tillfört nio miljarder kronor till en fond som ska investera i ren energi. Småpengar med deras mått mätt, men kanske ett tecken på att en förändring är på gång.
Vilka är de 178 svenska miljardärerna? Förutom de nämnda familjerna är det för gemene man svårt att peka ut särskilt många. Undantag finns, som männen bakom välkända uppfinningar som Spotify, Minecraft (företaget Mojang), Skype och så naturligtvis fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic. Generellt väljer svenska miljardärer att ligga lågt (Zlatan undantagen), på gott och på ont. Å ena sidan spenderar de sällan pengarna på slott, lyxyachter och att köpa fotbollslag. Å andra sidan blir det inte heller mycket av investeringar i nya projekt som kan ge nya framgångar och storföretag.
Man kan konstatera att miljardärslistan inte är komplett då Sveriges mäktigaste familj, Wallenberg, inte är representerad alls. Huvudförklaringen är ägandeformen stiftelse och röststarka a-aktier. Verka men inte synas är ju Wallenbergs motto. Enligt en granskning av tidningen Affärsvärlden 2013 kontrollerade familjen då 40 procent av det totala värdet av den svenska börsen.
Man kan också fundera på varför antalet kvinnor på miljardärslistan som inte ärvt sin förmögenhet, eller är släkt med grundaren, är noll (0). Det säger något generellt om jämställdhet, att män hjälper män och att manligt arbete värderas högre, men också något om synen på manligt och kvinnligt företagande. Exempelvis omgärdas företagande i offentlig sektor ofta av osäkerhet på grund av lagstiftning.
Det talas ofta om det svenska ”techundret”, som producerat företag som Spotify och Mojang. Veckans affärer skriver också om trenden att de rika börjat återinvestera sitt kapital i nya företag i tekniksektorn, med exemplen Sven Hagströmer och H&M:s Karl-Johan Persson. Men sanningen är att Sverige fortsätter att producera framgångssagor av denna sort, inte tack vare dessa satsningar utan trots bristen på kapital.
Niklas Zennström gör i alla fall ett seriöst försök med sitt riskkapitalbolag Atomico som redan investerat i ett 50-tal nya bolag. Han har i år rekryterat Sophia Bendz, styrelseproffs som jobbat med Spotify, som ska hjälpa Zennström att hitta investeringar i Sverige. Förhoppningsvis kan hon se bortom pizzakartongerna i pojkrumsmiljöerna och upptäcka entreprenörer och innovatörer i fler branscher och av båda könen.
För den som har miljarder i tillgångar finns egentligen inga ursäkter. Det går helt emot entreprenörens ursprungliga läggning att förvalta, i stället för att åstadkomma något. Man behöver inte vara publik och storslagen som Bill Gates, det går bra att ta hjälp och låta pengarna arbeta. Dessutom kommer inte börsuppgången att fortsätta för evigt. Återinvesteringar är vägen till att öka sitt kapital, och till att få behålla det. Vad ska vi med miljardärer till, om de inte gör någon nytta?