I alla årskrönikor i alla länder har han en central plats. Han har påverkat handeln, säkerheten och miljön för alla. Han är i centrum, precis så som han vill ha det. Just när man börjat diskutera någonting viktigt och kanske är en lösning på spåren kommer den, tweeten som kullkastar allt och som kommer att dominera kvällens nyhetssändningar. Som vanligt. Som den amerikanske tv-krönikören John Oliver uttryckte det: ”Han är som en fis i en Volkswagen-bubbla, det går helt enkelt inte att komma undan honom”.
Om två år kan Donald Trump vara en ”lame duck”, om han inte blir omvald 2020. Bara två år kvar, tänker många av hans inre och yttre fiender. Två långa år borde de kanske tänka i stället, med tanke på vad presidenten kan åstadkomma på några dagar eller timmar, hugskott till följd av någonting han sett eller hört (mer sällan något han läst, enligt dem som arbetat med honom).
”Historiens dom över USA:s 45:e president avgörs under 2019”, skriver Zanny Minton Beddoes, chefredaktör på The Economist, i tidningens julnummer och hälsar välkommen till ”The Trump Show, säsong 2”. Vilken sida av den polariserande presidenten kommer att dominera nästa år, frågar han sig. Maktmissbruket, ljugandet, okunnigheten och buffligheten? Eller den andra sidan av samma egenskaper som tilltalar hans supportrar: att han kör över etablissemanget, skakar om världsordningen och då och då faktiskt får något gjort?
Det finns en del som tyder på att sådant som tidigare gått med Trump nu kan börja gå emot honom. Han vore inte den första president som upplever det under en fyraårsperiod. Mellanårsvalet straffade även den här gången den sittande presidenten och hans parti då den ena kammaren i kongressen, representanthuset, fått en ganska kraftig demokratisk majoritet. Trump har knappast riksrätt att vänta, men en hel del annat besvär om olika budgetbeslut, liksom att han lär bli tvungen att visa sin skattedeklaration.
Men problemen hopar sig även utanför det politiska beslutsfattandet. Rysslandsutredningen ledd av åklagaren Robert Mueller går vidare och nyligen dömdes Trumps förre rådgivare och advokat Michael Cohen till tre års fängelse för att under presidentvalskampanjen 2016 ha mutat två kvinnor att hålla tyst om sina kontakter med Trump. ”Det var min skyldighet att städa upp efter hans smutsiga affärer”, sade Cohen under rättegången.
Trump besegrade Hillary Clinton mycket tack vare de sociala medierna. Men sannolikt inte med justa metoder. Enligt en rapport som presenterades för senaten i december ägnade ryska trollfabriker all sin kraft åt att försöka påverka valet. Bland annat genom att förvirra, distrahera och försöka få grupper som förväntades stödja Clinton att inte rösta alls. Fejknyheter som att Clinton fått stöd av Ku Klux Klan riktades till exempel mot afroamerikanska väljare.
Twitter och Facebook var Trumps vänner 2016, men 2018 har alla nätjättar alltmer ifrågasatts och såväl Facebook- som Googlechefer har tvingats till omfattande kongressförhör. Trump själv känner sig alltmer missgynnad och anser bland annat att Twitter gjort det svårare att följa honom och att antalet följare därför minskat. Han tycker också att nätföretagens algoritmer gjort att negativa nyheter om honom premieras framför de positiva. ”Facebook, Twitter och Google är så partiska gentemot Demokraterna att det är löjligt”, skrev han i en tweet (18/12).
Finns det några internationella avtal kvar att riva upp för Trump under 2019? Erfarenheterna från den första halvleken av presidentskapet tyder på att det i slutänden inte blir så illa som den första ilskna tweeten tyder på, att utspelen mildras längs vägen. USA fortsätter att handla med Kina och fortsätter att sitta med vid klimatförhandlingarna för att ta några exempel. Donald Trump kommer också att vara mer upptagen av inrikespolitik under de kommande två åren. Med kongressen emot sig har valrörelsen 2020 redan börjat, och den har inte börjat bra för den sittande presidenten.