Bara under den gångna helgen dog över 700 flyktingar på Medelhavet. Hittills i år har 2 500 omkommit i båtolyckor, vilket är fler än under samma period i fjol. Nu väntar dessutom den mest intensiva säsongen, sommaren. Så länge EU:s cyniska uppgörelse med Turkiets Erdogan fungerar kommer det totala antalet flyktingar att vara en rännil jämfört med 2015. Men dödstalen kan ändå stiga då resan från Libyen till EU, oftast Italien, är något helt annat än turer från Turkiet till närliggande grekiska öar.
Flyktingsmugglarna säljer sina resor till desperata människor som är väl medvetna om att asylpolitiken skärpts i hela EU. Men samtidigt har chansen att plockas upp ur havet ökat när Frontex och många frivilliga finns i området, utöver den italienska kustbevakningen. Enligt Aftonbladet (30/5) uppger Italien att 13 000 räddats ur havet under förra veckan. Trots 700 döda blir det en tillräckligt god överlevandeprocent för att fortsätta affärerna, med båtar i ännu sämre skick. Cyniskt var ordet.
Kanadas ambassadör i Sverige, Kenneth Macartney, berättade nyligen om landets nya liberala regering som i februari infriade löftet att ta emot 25 000 syriska krigsflyktingar. I Kanada saknas nästan helt en flyktingkritisk opinion och vid sidan av de statliga åtagandena har det också blivit vanligare att kyrkor och privatpersoner arrangerar egna mottaganden av flyktingar. Landet är dessutom välkänt för sin förmåga att integrera nyanlända på arbetsmarknaden.
Inte så svårt, kan man på ett sätt tycka. Antalet som kommit till Kanada är mycket litet i förhållande till Sverige eller Tyskland. Långa asylprocesser med boenden, ensamkommande barn eller papperslösa som tagit sig till landet efter månader av strapatser är nästan okända företeelser. De som valts ut av FN-organet UNHCR är de i flyktinglägren med störst skyddsbehov, oftast barnfamiljer. De vet att de har en framtid i Kanada och de är högmotiverade att ta chansen.
Det är naturligtvis så världens flyktingmottagande måste organiseras, med säkra vägar och asylprövning i hemlandet eller närområdet. Kvotflyktingsystemet måste skalas upp, men inte så mycket som många kanske tror. Om bara Kanadas löfte på blygsamma 25 000 flyktingar kunde appliceras på EU, USA, Japan, Sydkorea och Australien, skulle 750 000 flyktingar få en ny framtid och slippa döden på havet eller lastbilsflaket. Det skulle kunna bli verklighet redan i år vilket visas av Kanadas exempel. Ring Justin Trudeau och fråga hur man gör!
Så länge EU och USA, i första hand, vägrar att göra detta självklara får man åtminstone göra något åt den humanitära katastrof som pågår i Medelhavet. Återigen finns exemplet i ett engelskspråkigt land långt borta. Australiensarna genskjuter alla flyktingbåtar på havet och för dem tillbaka till platsen de kommit från. Knappast i linje med internationella konventioner, men resultatet är noll döda på havet under 2016. I EU kan vi börja där och sedan gå vidare och ta ansvar fullt ut.