På fredag slås portarna upp till Socialdemokraternas partikongress i Göteborg, med underrubriken Trygghet i en ny tid. Jämfört med senast består de nya tiderna av att S åter sitter i regeringsställning. Och då brukar det vara öppet för attacker från vänster. När arbetarrörelsen sitter vid makten uppstår ju tillfället att förändra, att åstadkomma det man drömt om ute i distrikten och på fackklubbarna.
Men särskilt mycket av ”upp till kamp” kan inte utläsas av kongresshandlingarna. Visst finns där starka inslag av opposition mot partiets migrationspolitik och de aviserade hårdare tagen mot tiggeriet. Men partiledningen kommer sannolikt att kunna blidka majoriteten av de 350 ombuden, med skrivningar som briljerar i sin luddighet då de ser ut att lova mer än vad de faktiskt gör.
På samma sätt är det med de senaste årens stora stridsfråga, vinster i välfärden. Där stod den stora striden på kongressen för fyra år sedan, då ett samordnat starkt motstånd lett av Skånedistriktet helt enkelt krävde vinstförbud. Den här gången kommer ordet ”vinstbegränsning” att nämnas åtskilliga gånger från talarstolen och partiledningens ensidiga fokus på skolan att angripas, bland annat från fackförbundet Kommunal. Men partiledningen lär även här få gehör för sin linje.
Och hur hotad känner sig Stefan Löfven av att LO dagarna före kongressen går ut och kräver sänkt skatt? LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson föreslår ett tak för kommunalskatten på cirka 30 kronor, drygt två kronor lägre än genomsnittet. Kommunerna ska kompenseras genom höjt statsbidrag. ”Nu måste vi markera att det är skördetid för vanligt folk”, anser Thorwaldsson.
Visserligen vill han också höja kapitalskatten. Och satsa på pensionärer, sjuka och arbetslösa. Men innebörden är ändå att det ska löna sig mer att jobba. Kommunalskatten riskerar att höjas med ytterligare flera kronor under de kommande åren, på grund av den åldrande befolkningen. Och Thorwaldsson vill kompensera den arbetande befolkningen med något som inte är väsensskilt från ett femte jobbskatteavdrag. När det blåser från flera håll samtidigt kan Löfven inta positionen som ansvarstagande mittenpolitiker, och det har han nog ingenting emot.
Det är inte det gamla vanliga maktpartiet som intar scenen, med det underliggande budskapet att ”ordningen är återställd”. Det är en tilltufsad socialdemokrati som styrt landet från budget till budget. Enda trösten för Stefan Löfven är att alliansen inte heller är i bästa form.
Den nya tiden för S är att Sverigedemokraterna hotar att ta över som största parti i Skåne, på många bruksorter och bland LO-medlemmarna. Då är tryggheten i att alliansen har problem, eller att den enda vänsteroppositionen kommer från Jonas Sjöstedt, inte mycket värd. Att man håller ihop på S-kongressen är helt enkelt mindre relevant än någonsin. Det kommer kanske Löfven att inse när han firar på slutdagen nästa onsdag.