En dryg vecka efter folkomröstningen om självständighet har den katalanska regeringen inga kort kvar att spela ut. Att utropa självständighet, som man varslat om till i dag tisdag, kommer bara att betyda nya lagliga åtgärder från Madrid och att man riskerar kaos. Den största missräkningen för katalanerna har helt klart varit den kompakta tystnaden från omvärlden.
Barcelona må vara ett av världens främsta turistmål. Över 30 miljoner besöker staden varje år för att njuta av konsten, Miró och Gaudí, stränderna, gatulivet och fotbollen. Inte minst fotbollen där barn världen över dragit på sig de blå-lila-randiga tröjorna, de flesta med argentinaren Messis namn på ryggen men en och annan Xavi, Fábregas eller Piqué har också fladdrat förbi. Men hur många har egentligen haft koll på att det är Kataloniens stolthet de gör reklam för?
Jag har själv ett exemplar av skriften What the world should know, färsk från tryckpressen våren 2014. Självständighetsorganisationen ANC (Assemblea Nacional Catalunya) ville sprida sitt budskap över världen och kallade till presskonferens. Några lokala medier och en frilansande ledarskribent dök upp. Men eftersom alla i grund och botten gillar sympatiskt frihetslängtande katalaner, det bästa från nord- och sydeuropa i ett, skulle det väl ordna sig ändå, trodde man. Det gjorde det inte.
Den konservativa PP-regeringen i Spanien är inget under av smidighet och det finns mycket att säga om hur den katalanska saken har hanterats de senaste sex åren. Fram till 2011 hade Zapateros socialistiska regering en dialog om utökat självbestämmande för Katalonien, enligt de lagar som antogs av det regionala parlamentet 2006. Sedan PP och Mariano Rajoy tog över har det varit locket på och ingen som helst kommunikation mellan Madrid och Barcelona.
Den svåraste balansgången för Spanien var polisinsatsen under folkomröstningen förra söndagen. Hade det blivit mer av blodsutgjutelse, eller till och med dödsfall, då hade spelplanen nu sett dramatiskt annorlunda ut. Men som läget i världen utvecklat sig under 2010-talet finns det betydligt värre regeringar att peka på än den spanska. Dessutom står inte nationalismen högt i kurs, särskilt inte inom ett EU som gör allt för att motverka ytterligare splittring.
Spanien borde ha låtit Katalonien folkomrösta för några år sedan, då det med stor sannolikhet hade blivit ett nej liksom i Skottland. Eller så borde man ha inlett förhandlingar. Nu är det för sent för bådadera och splittring hotar en av Spaniens viktigaste regioner. Under helgen demonstrerade 100 000-tals för ett enat Spanien och runt hörnet väntar mer hårdföra separatister.
Visst gillar vi katalaner, många av oss. Men ett självständigt Katalonien är en helt annan fråga som inte kommer att få ett svar den här gången heller. Inom överskådlig tid är detta en intern spansk fråga, tvärtemot vad många katalaner hade räknat med.