Det positiva först. Uppland har fått ett nytt landmärke längs E 4:an, ett Kina i miniatyr med mur, förbjuden stad och terrakottakrigare, som inte skäms för sig. Efter tio år av tegelhögar, utländska byggarbetare som riskerat livet, information och desinformation från undflyende ägare har cyniker, skämtare och andra som tvivlat på bärigheten i detta projekt fått fel – Dragon gate finns och är invigt sedan drygt en vecka.
Möjligen kommer också gäster att strömma till när hotellet väl öppnar (i september?) och möjligen kommer då också närområdet att börja se effekter i turistnäringen. En och annan anställd kan det säkert också bli. Allt blir bonus för Älvkarleby och grannkommunerna. Som väl är har det inte investerats och riskerats några skattemedel i anläggningen.
Det är svårt att förstå varför någon investerar 200 miljoner kronor i ett riskprojekt i den uppländska skogen, till synes utan några djupare kunskaper om svenska förhållanden. Eller liknande summor på en företagspark i Kalmar (Fanerdun) eller ett köpcentrum i Bohuslän. Eller varför någon vill ta över ett bilmärke som svenskar och amerikaner redan misslyckats med att sälja.
Kanske är det så enkelt som att Kina spottat ut miljardärer i massor sedan Deng Xiaoping och Kommunistpartiet lättade på de ekonomiska restriktionerna för 35 år sedan. Och att en del av dessa inte riktigt fyller ut kostymen som internationella affärsmän. Om Jingchun Li, som gjort sin förmögenhet på myggmedel och som 2004 köpte anläggningen vid Dalälven, är en sådan får väl visa sig så småningom.
Vad gör det i så fall för skada om dessa kineser sätter sprätt på sina pengar på mer eller mindre omöjliga projekt, förutom spruckna förhoppningar i småkommuner om att gåsen plötsligt skulle värpa ett guldägg?
Jo, skadorna finns där för alla som samarbetar med oseriösa aktörer. Kalmar slickar fortfarande såren efter Fanerdunaffären. Företaget försattes i konkurs med mångmiljonskulder 2009, och även om kommunen hävdar att man inte gjort några nettoförluster på äventyret har anseendet för Kalmar skadats. Ingenting av det företaget utlovade kunde infrias, kvar stod lättlurade svenskar med en industrikyrkogård som det tog flera år att riva och städa upp i.
Det finns ingen anledning att ha lägre krav på en investerare bara för att plånboken tycks djup. Åtminstone ska den aktuella kommunen ha färska kontaktuppgifter för vd, styrelse och ägare vilket inte alltid har varit fallet. För Älvkarleby har det gått vägen så till vida att ingen polsk eller kinesisk byggarbetare förolyckades vid arbetet och att grushögen vid E 4 till slut blev en tjusig drake. Men en kalmarit skulle nog säga att det var mer tur än skicklighet.