KU är en viktig institution men då och då skyms sakfrågorna av politiska intressen. Så lär det bli även med Nuon. Denna gång är det visserligen inte KU som trixar utan förra näringsministern Maud Olofsson som var ansvarig för affären i regeringen när den genomfördes.
Det är en affär som diskuterats livligt, framför allt av två skäl. Det ena, det som föranlett KU-granskningen, är att den hittills har varit ett fiasko för Vattenfall. Årets förlust på drygt 15 miljarder har tydlig Nuon-koppling, likaså beslutet om nedskrivningar i storleksordningen 30 miljarder kronor. Det andra skälet till debatten är att Maud Olofsson inte vill komma till Konstitutionsutskottet och vittna. För detta har hon fått utstå hård kritik och det är väl inte uteslutet att det dröjer länge innan hon talar om den egentliga orsaken till sin vägran. Men det medför ju att KU har ett begränsat beslutsunderlag och det är ett agerande som tveklöst har politiska orsaker.
Två skäl att Nuonaffären diskuteras, men var är det tredje?
Alliansregeringens officiella inställning till statligt ägande av företag är att det inte är bra, i alla fall inte om företaget i fråga agerar på en fungerande marknad. Om Vattenfall hör dit kan diskuteras. Det finns gott om exempel på marknader som motiverar offentligt ägande och Vattenfall verkar definitivt på en av dessa. Det hörs på namnet var verksamheten har sitt ursprung. Och att staten vill behålla ägande av olika naturresurser är inte kontroversiellt.
Men vilka skäl har staten att äga kolkraftverk i Tyskland eller energibolag i Nederländerna?
Naturligtvis kan staten ha intresse av sådant ägande helt enkelt för att få inkomster till statskassan. Vi behöver inte här raljera och påpeka att just i Nuonfallet blev det tvärt om, det är principen som är den viktiga. Paralleller hittar vi i Svenska Spel som är en veritabel kassako för finansdepartementet och i Systembolaget som inte heller direkt går med förlust.
Men i fallet Svenska Spel överskuggar inkomsterna till finansdepartementet sedan länge allmännyttan. Här har inte minst den tekniska utvecklingen sprungit ifrån den goda tanken med ett spelmonopol och staten borde växla över till ett licensförfarande som flera andra länder redan gjort. Systembolaget har klarat sin monopolställning betydligt bättre och tar det ansvar för sin speciella verksamhet som Svenska Spel inte tar.
Viktigare än att diskutera vilka företag som staten ska äga helt eller delvis är att diskutera vad de offentligt ägda företagen ska ägna sig åt. Ofta finns en verksamhet som motiverar det allmänna intresset men väldigt ofta har också företaget börjat tänja på gränserna och ägnar sig åt sådant man inte borde göra.
När det gäller Nuon-affären är detta faktiskt allvarligare än att det råkade bli en sanslöst dålig affär.