När konstitutionsutskottet, KU, i dag bryter sommarledigheten för att fråga ut riksrevisorn och administrativa chefen för Riksrevisionen, Margareta Åberg, beror det på en rad märkliga händelser som uppdagats under sommaren, framför allt genom ett omfattande journalistiskt grävarbete på Dagens Nyheter. Jag behöver i detalj inte gå in på de olika betänkligheter som avslöjats men sammantaget kan man konstatera att den myndighet som är satt att granska och ha tillsyn över alla andra myndigheter på ett flertal punkter själva har brustit i omdöme och rutiner.
Utan övriga jämförelser kan man dra en parallell till just massmedia. Massmedia har makt och genomslag och när en tidning, i det här fallet Dagens Nyheter, genomför en så omfattande granskning som den kring Riksrevisionen så innebär det ett ansvar. Frågan ”vem granskar granskarna?” är relevant och den har visat sig gälla Riksrevisionen också.
Riksrevisionens historia går tillbaka till Gustav Vasa som inrättade Räntekammaren på 1530-talet. I nutiden blir historieskrivningen mer överblickbar. Riksrevisionen bildade 1 juli 2003 och ersatte då Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer vilka samtidigt upphörde.
Att ha koll på statens finanser har alltid varit en viktig fråga, men hur dessa ska granskas har det rått delade meningar om. De senaste veckorna har frågan alltså aktualiserats igen.
Det var inte utan debatt som beslutet fattades att ersätta Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer med en fristående myndighet under riksdagen och KU. En av invändningarna var att regeringen därmed gick miste om en möjlighet att utöva tillsyn över sina statliga verk. Sammanslagningen föregicks också av flera utredningar där till exempel Riksdagens revisionsutredning ville behålla två granskande organ, om än med lite omfördelade resurser, medan Stabsmyndighetsöversynen ville slå ihop dem, men att den nya myndigheten skulle ligga under regeringen och inte riksdagen.
Ingen av dem fick som den ville. Möjligen fick båda rätt genom att de farhågor som restes åtminstone delvis har visat sig stämma. En gång under Riksrevisionens 13 år har den också stöpts om lite grann, bland annat försvann styrelsen som bestod av politiker och ersattes av ett parlamentariskt insynsråd. Just nu kanske det inte framstår som klokt, en styrelse skulle nog behövts i sommar, men det finns möjlighet att ta nya initiativ.
Riksrevisionen har själva tillsatt en utredare som ska granska de affärer som kommit fram i sommar. Men mycket talar också för att KU kommer att initiera en större översyn. Ledamoten Tomas Eneroth (S) vill ha en sådan och det är knappast läge för ledamöterna från Alliansen att säga nej.
Riksrevisionen må vara en av de minsta myndigheterna. Men det är definitivt den enda som inte klarar att bli ertappade med att göra sådant de själva inte skulle släppa igenom när de granskar andra myndigheter.