Vad är tre gånger åtta?”, ”Vad är sju delat med tre?”. Det låter trevligt och oskyldigt, men det är det inte. Det är livets blodiga allvar.
För det första handlar det om att storebror ska retas med lillasyster. Vet man inte vad tre gånger åtta är, är man en loser. Och så är baksätesstriden igång. För det andra handlar det om att man inte behöver veta vad tre gånger åtta är. Det finns faktiskt räknare.
När jag gick i gymnasiet (för längesen) hade vi olika prov i matten. Vissa prov fick genomföras med miniräknare, andra icke.
I dag finns miniräknaren alltid med, i telefonen. Du behöver aldrig ställas inför situationen att inte kunna räkna ut roten av 1 000. Eller, vilket kanske är viktigare, vilken låneränta som passar bäst för det husköp du just håller på att genomföra. Det leder oss osökt till frågan: Var det bättre förr? Ja, det var det.
Häromdagen gick jag och dottern och handlade på Ica Maxi. Typisk mellanhandling, som vi brukar säga. Inte jättemycket på listan, utan mest fylla på förråden. Och lite extra, eftersom dottern var med.
Om någon hade frågat vad detta skulle kosta när allt passerat kassabandet skulle jag ha gissat på 600-800 kronor. Jag handlar ett par, tre gånger i veckan och har ganska bra koll på vad mat och dagligvaror kostat. När Olof Palme 1979 fick frågan om hur mycket en liter mjölk kostade så svarade han att han inte hade en aning. Det har jag.
När snabbköpskassörskan slagit in alltihop och jag skulle kvittera köpet så säger hon glatt att ”Det blir 3 772 kronor”. ”Nähädu, det tänker jag aldrig kvittera”, säger jag och snabbköpskassörskan ser helt perplex ut.
Jag, men inte hon, förstår genast att hon har slagit in något fel. Vid en väldigt snabb okulärbesiktning av kassakvittot så ser vi båda två att i stället för tre gurkor á 10 kronor så har hon slagit in 300 gurkor som alltså kostat 3 000 kronor.
Allt var uppenbart, ingen behövde lida skada. I skrivande stund har jag förvisso inte fått kontobeskedet, men det är ett annat problem. Det verkliga problemet är att snabbköpskassörskan inte spontant insåg att de varor som passerat hennes kassa borde kosta cirka 600-800 kronor. Hon reagerade över huvud taget inte när hon bad mig kvittera nästan 4 000 kronor.
Detta är värre än de dåliga resultat Sveriges får i Pisaundersökningarna. Eller rättare sagt, det är för att det är så här illa som Sverige får så dåliga resultat i Pisaundersökningarna.
Det här är inget undantag. Jag har mer än en gång gjort en bra affär när en expedit inte insett att priset varit oskäligt. Skulle det varit oskäligt dyrt, hade jag protesterat. Blir det för billigt på grund av att personalen inte kan räkna kan det hända att jag inte reagerar lika starkt.