Ändå förs en debatt på temat att Moderaterna skulle kunna tänka sig att göra just det, i förhoppningen att få underlag för en majoritetsregering. Och Kinberg Batra har själv bidragit genom att, som så ofta, hålla sig till förberedda och allmänt hållna svar på alla frågor som kommer.
Dock har hon klart sagt ifrån att hon anser att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Det borde räcka, men eftersom den parlamentariska situationen 2018 kan bli minst lika oklar som nu så finns ändå förutsättningar för spekulationer.
Det Moderaterna verkligen har sagt om regeringsbildningen efter nästa val är följande: Partiet – och kanske också alliansen i övrigt – kommer inte att lägga ned sina röster vid en statsministeromröstning. I stället kommer Kinberg Batra att kandidera själv, vare sig alliansen är större än de rödgröna eller ej. Hur omröstningen utfaller kan naturligtvis ingen veta i dag.
En möjlighet är att Kinberg Batra vinner och därvid också får Sverigedemokraternas röster. Det är inte samma sak som att förhandla med SD om politikens innehåll.
En annan möjlighet är att Stefan Löfven vinner med SD-röster. Det är inte heller samma sak som att S skulle förhandla med SD om politikens innehåll. Men ett sådant utfall är, som P M Nilsson påpekar i Dagens industri, fullt möjligt om alliansen skulle lova att återställa delar av den tidigare migrationspolitiken medan S inte lovar något motsvarande. Också tänkbara ställningstaganden i fråga om ekonomi, skatter och välfärd skulle kunna vara skäl för SD att föredra Löfven.
I båda fallen kommer den regering som bildas att vara en minoritetsregering. Och minoritetsregeringar kan bli beroende av stöd från annat håll.
Det är här det nya i svensk politik – som så många partiaktivister alltjämt tycks ha så svårt att ta till sig – ligger. En alliansregering i minoritet kan behöva stöd från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i olika frågor. En socialdemokratisk eller rödgrön regering i minoritet kan behöva stöd från Moderaterna eller från andra borgerliga partier.
Det strider i båda fallen mot den logik som blockpolitiken låst fast under så många år, men blockpolitik räcker inte längre som svar på hur landet ska styras. Vill man ha en majoritetsregering så får man tänka sig helt andra konstellationer än de traditionella. S plus M skulle säkerligen få majoritet. Alliansen plus Miljöpartiet skulle kunna få det också. Detsamma kanske kan gälla S plus MP och några borgerliga partier, utom M.
Men att ge möjligheter att pressa fram eftergifter till ett parti som drivs av ambitionen att stänga landets gränser och riva upp den liberala samhällsmodellens grunder måste vara uteslutet för alla.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör