Uttalade diktaturanhängare är det ont om nuförtiden, i alla fall i Europa. Få vill återinföra kommunismen eller se en återgång till auktoritärt högerstyre med militära förtecken. Men det finns andra möjligheter.
Det handlar om det – i och för sig suddiga – begrepp som Ungerns premiärminister Viktor Orbán kallar för ”illiberal demokrati”. Man accepterar allmän rösträtt och fria val, men vill eliminera de institutioner som ska garantera maktbalans, kontroll av de styrande och skydd för minoriteter.
I en serie ledarartiklar under sommaren kommer UNT att fästa uppmärksamheten på de inslag i demokratibegreppet som Orbán och andra populister vill avskaffa eller urholka. Det handlar om den fria debatten och om granskningen av makthavare och politiska beslut. Det handlar om likhet inför lagen och därmed också om ett oberoende rättsväsende. Det handlar om skydd för minoriteter, om respekt för fakta och forskning och om betydelsen av en hederlig och okorrumperad administration.
Saknas dessa institutioner så upphävs också den djupare meningen med fria val och allmän rösträtt – alltså att alla som utövar politisk makt måste kunna granskas, kritiseras och avsättas i ordnade former, där alla medborgare har samma möjlighet att delta.
Den auktoritära högerpopulismen är inte ett genomarbetat idésystem som kan jämföras med de klassiska politiska ideologierna. Men ett genomgående drag är föreställningen om en enkel och entydig folkvilja och att denna bör få ett omedelbart genomslag utan att begränsas av sådant som journalistisk granskning, självständiga domstolar eller en politiskt oberoende byråkrati. Sådana institutioner betraktas, precis som politiska motståndare, som fiender till folket.
Utan att formellt upphäva yttrandefriheten och den politiska mångfalden vill Ungerns regering införa straffskatt på organisationer som står för en annan syn på invandring. När den nuvarande regeringen i Polen tillträdde så var en av de första åtgärderna att upprätta politisk kontroll över public service-medierna. Man försökte också förbjuda journalister att bevaka parlamentsdebatterna. Granskning av makthavare, eller opinionsyttringar som går emot regeringens åsikter, betraktas som ett hot mot ”folkviljan” och måste följaktligen strypas.
I ett fungerande rättssamhälle kan man bara dömas för brott som verkligen begåtts och bara efter en domstolsprövning där försvaret har samma möjligheter som åklagarsidan att presentera argument och bevis och där politiska makthavare inte kan utfärda instruktioner för domstolarna. För auktoritära ledare är sådana principer enbart ett hinder för det som de kallar för ”folkviljan” – alltså deras egna intressen – att få genomslag.
Valutslag ska alltid respekteras. Men i detta ligger också att den som vunnit ett val har en förpliktelse att styra på ett sådant sätt att de som förlorade kan försöka igen och att avgå om nästa val ger ett annat utslag. I Ungern har Fidesz-regeringen tvärtom genomfört förändringar i vallagarna i syfte att så långt som möjligt förhindra maktväxling i framtiden. I Turkiet sattes ledaren för ett av oppositionspartierna – med stort stöd bland kurdiska väljare – i fängelse.
I normala demokratier finns ett samförstånd om att de politiska åsikterna kan och bör skifta samtidigt som fakta måste respekteras. Det mest synliga exemplet på en ledare med en helt annan inställning är givetvis Donald Trump. Men om politiker förnekar själva värdet av kontrollerbara kunskaper och fri forskning så kan demokratin i längden inte fungera. Detsamma gäller om hederlig administration och kompetent förvaltning avfärdas som hinder för ”folkviljan” att få ett omedelbart genomslag.
Demokrati är mycket mer än val och allmän rösträtt. Förstår vi inte det så är demokratin i fara.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör