Delvis tjänar man de pengarna på en affärsmodell där själva poängen är att inte ta moraliskt ansvar. De senaste dagarna har Google fått stark kritik för att man låtit länkar till en antisemitisk blogg, som bland annat ”listar” svenskar med judisk bakgrund, ligga kvar i sitt sökindex, därtill som en av de första träffarna om man söker på orden judar och Sverige. Därutöver har man lagt annonser för – ovetande – svenska företag intill hatlistan.
Google är också ägare till videotjänsten Youtube, där en propagandafilm från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen presenterats som om det vore fråga om ett normalt nyhetsinslag. Aftonbladets tidigare chefredaktör Helle Klein, som står med på listan, kallar Google för ”hatets hantlangare. Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter använder uttrycket ”hatets hovleverantör”.
En viss självkritik från Google har kunnat skönjas de senaste dagarna. De algoritmer som styr sökningarna har gjorts om – men listan går fortfarande att hitta så länge man inte söker från Sverige. Google och Youtube underlättar med öppna ögon hot och trakasserier mot utpekade svenskar, deras barn och andra familjemedlemmar.
Kommentarerna från företaget har varit antingen politiskt medvetslösa eller medvetet likgiltiga – välj själv. Googles Sverigeansvariga, Anna Wikland, sade till Expressen i torsdags att ”situationen är komplex”. Det är knappast på det sättet som de hotade och uthängda upplever saken.
I nästa läge försvarade man sig med att listan inte stred mot svensk lag. Och det är möjligt att den inte skulle kunna fällas för hets mot folkgrupp, eftersom den tar sikte på enskilda personer och inte på generella smädelser mot judar.
Sedan upptäckte man ändå att listan stred mot upphovsrättslagen. Det må vara korrekt, men är ju knappast den viktigaste synpunkt man kan lägga på material som syftar till att sprida hat och hot mot namngivna personer med judisk bakgrund. Listans faktiska innehåll och syfte har man fortfarande inga synpunkter på, även om det är ”motbjudande”, som företagets juridiske chef David Price uttrycker sig i Dagens Nyheter.
”Motbjudande” var ordet. Och vilka slutsatser drar man? Uppenbarligen så få och obetydliga som möjligt. Om inte listan och NMR-propagandan uppmärksammats i medierna så hade allting legat kvar helt ograverat. Nu sker ändå en viss reträtt, en delseger, som Helle Klein säger i Expressen.
Företag som Google har som affärsidé att dra till sig så många ”klick” som möjligt. Man säger sig ha etiska regler för vad som kan och inte kan länkas – men bryr sig i praktiken inte om dem. Att namnlistor på judar eller andra inte är uttryckligen förbjudna i svensk lag är ingen ursäkt. Alla har ett moraliskt ansvar för sina handlingar, även om man kan tjäna pengar på att strunta i moralen.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör