I går stod artisten Beyoncé på scen i Stockholm. Hon är en av världens starkast lysande stjärnor och tjänar därefter – 54 miljoner dollar under 2015, motsvarande 470 miljoner svenska kronor. Det gav henne plats 34 på Forbes lista över de 100 rikaste kändisarna i världen. Listan toppas av artisten Taylor Swift och även Adele och Ellen Degeneres finns bland dem. Även kvinnor är rika nu för tiden.
Men toppskiktet är knappast jämställt. På Forbes lista är kvinnor grovt underrepresenterade. Utöver de som redan nämnts finns endast tolv kvinnor på listan.
Men att kvinnor är underrepresenterade i toppskiktet är ändå relativt lätt att acceptera. Men olika lön för kvinnor och män återfinns i alla samhällets skikt. Det är betydligt svårare att acceptera att kvinnor är överrepresenterade bland samhällets fattigaste; risk för fattigdom är högre och medianinkomsten lägre för kvinnor än män i Sverige.
I Sverige tjänar kvinnor i snitt 12,5 procent mindre än män. Men problemet är inte att kvinnor inte får lika lön för lika arbete, menar ekonomen Claudia Goldin vid Harvarduniversitetet. Problemet är att kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män, och i andra yrken. Ofta har kvinnor flexibla tider och lägre lön för att kunna ta hand om barn och hem. Det innebär att kvinnor betalar en premie i form av utebliven arbetstid. Och den premien är dyr.
Men varken barn eller hem är något exklusivt kvinnligt. Skälet till att män kan arbeta längre och få högre löner, är just för att de har fruar, sambos eller ex som arbetar mindre med mer flexibla tider för att ta hand om deras gemensamma barn eller hem.
Det slår extra hårt mot kvinnor när föräldrar separerar. Enligt Försäkringskassan är ensamstående föräldrar, en grupp där kvinnor dominerar, den mest ekonomiskt utsatta gruppen. Men många av dem skulle inte vara det om de fick ett rättvist underhållsbidrag från den andra föräldern – män blir rikare på kvinnors bekostnad.
Så behöver det inte vara. Men sista spurten till jämställdhet på arbetsmarknaden kommer kanske att bli den svåraste. För att komma i mål räcker det inte att bekämpa de få fall där kvinnor inte tjänar lika mycket som män med samma arbetsuppgifter och ställning på arbetsplatsen. Vi måste i stället se till att en respektive som tar hand om ens privatliv inte längre är en förutsättning för att lyckas på arbetsmarknaden.
I går uppträdde Beyoncé: en uttalad feminist som står upp för jämställdhet och är rik som ett troll – en förebild för många unga, särskilt kvinnor. Men alla kan inte bli Beyoncé, och även om alla kvinnor blev rika som hon skulle de ändå inte tjäna mer än sina manliga motsvarigheter. Därför räcker det inte att prata om att kvinnor ska få lika lön för lika arbete eller arbeta hårdare: ska vi komma i mål med jämställdhet på arbetsmarknaden kan vi inte längre ha en arbetsmarknad som är utformad efter att någon annan tar hand om ens barn och hem.