Väderstationen i Stekenjokk i Vilhelmina mätte en vindstyrka på knappt 48 sekundmeter i medelvinden förra veckan. Det är nytt svenskt rekord. I och med den globala uppvärmningen kommer extrema väder att bli vanligare – översvämningar, värmeböljor, långa torrperioder, skogsbränder, häftiga stormar och stora temperaturväxlingar. Det innebär att framtiden ser tuff ut för bönder och andra odlare.
Många studier fokuserar på medeltemperaturen vid klimatförändringar. Giulia Vico, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, vill i stället ta reda på hur stor variationen i temperaturer och vattenmängder blir under en och samma växtsäsong. Det är avgörande för att veta hur man ska anpassa grödor och odlingsmetoder.
Eftersom det är svårt att göra experiment på förhållanden som inte har inträffat än, måste det ske i ett datorprogram. Giulia Vico har skapat modeller där hon räknar ut olika effekter. Om temperaturen stiger två grader, tre grader, vad händer då om man ändrar något i odlingen – tiden för sådd, valet av grödor och jord, bevattning, gödsling, rotation mellan olika grödor.
Datorn är Giulia Vicos laboratorium.
– Jag är en modellerare. Det här är all min utrustning, säger hon och håller sin lilla laptop mot bröstet som en kär vän.
Forskning visar att 60 procent av variationen i jordbrukets produktivitet beror på väderförhållanden. Det har alltid varit svårt för odlare att förutse vädret. De vet inte om sommaren blir varm och torr eller blöt. De måste planera för något de inte vet.
– Det är som att klä sig utan att veta hur vädret är. Ska man chansa på bikini, ylletröja eller något mitt emellan?, säger Giulia Vico.
Ju större variationer i vädret, desto besvärligare. Då är det säkrast att välja mittemellan, det vill säga grödor som tål både det ena och det andra men som kanske inte ger lika hög avkastning. Det blir som att investera i en lågriskfond. Vinsten kan inte bli den högsta, men du riskerar inte att förlora allt.
När det gäller skog är det ännu svårare. Då planterar du för att skörda om 60–100 år.
Giulia Vico har en fyraårig forskartjänst på institutionen för växtproduktionsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Hennes forskargrupp på två personer ska snart bli fem. De samarbetar med andra forskare, bland annat med dem som utvecklar nya grödor som klarar extrema och förändrade väderförhållanden.
– Ingen forskare är expert på allt. Samarbete är viktigt och en rolig del av jobbet, säger hon.
Giulia Vico älskar verkligen att forska. Hon jämför det med att läsa en deckare.
– Man vill ha en förklaring. Det tillfredsställer min nyfikenhet, säger hon.
Dessutom känner hon att hon gör något meningsfullt.
– Vi behöver producera mat och biomassa för att få mat och bränsle. Vi behöver ha en stabil och hög produktivitet för att föda jordens växande befolkning. När variationen i väderförhållanden blir stor är det problematiskt, säger hon.
Giulia Vico kommer från Italien och hennes svenska är inget vidare, så vi gör intervjun på engelska. Efter fyra år i Sverige tycker hon att hon borde kunna bättre svenska, men ursäktar sig med att det är svårt att hinna plugga svenska samtidigt som man forskar. Hon klarar sig ganska bra ändå. Arbetsspråket är engelska och Uppsala är en internationell plats.
Sin doktorsexamen tog hon i North Carolina på USA:s östkust. Där var hon i drygt åtta år, tills det dök upp en intressant möjlighet i Uppsala.
– Jag gillade att bo i USA men ville prova något annat och Sverige lät trevligt att bo i, säger hon.
Hon blev inte besviken. Här upplever hon hög livskvalitet. Hon njuter av naturen runt Uppsala, av att åka skidor, springa i skogen, vandra och kunna cykla överallt.
– Sommaren påminner om Alperna. Att vara i Uppsala är som att vara på ett platt berg, säger hon.
Hennes italienske make flyttade med och fick jobb på Stockholms universitet. Han är också modellerare.
Inom forskarvärlden är det många som flyttar runt, precis som Giulia Vico. När hon åker på konferenser runtom i världen återser hon gamla kolleger och vänner från forskaråren i USA.
– Det är den trevliga delen med att vara forskare. Omgivningen är dynamisk, folk kommer och går. Det är sorgligt också, men du har vänner vart du än kommer och du känner människor överallt inom ditt forskningsområde, säger hon.
Som utländsk forskare i Uppsala hoppas hon kunna bidra med nya idéer och andra tankebanor.
– Jag har en annan bakgrund och tror att jag kompletterar mina kolleger från andra länder och Sverige. Min expertis och mina modeller behövs här, säger hon.
Klimatförändringarna är ett faktum. Jordens medeltemperatur stiger. Frågan är bara hur mycket varmare det kommer att bli och hur stora växlingarna i temperatur blir.
Vilket är Sveriges värsta scenario?
– Till en början får Sverige fördel av en längre växtsäsong. Men om det blir för varmt blir det torka och vattenbrist. Men i Europa tror jag inte att det blir problem med svält direkt, svarar Giulia Vico.
För att parera framtiden kan vi förändra valet av grödor och försöka begränsa utsläppen av växthusgaser och därmed temperaturhöjningen.
– Vi måste minska konsumtionen och våra behov på alla nivåer, säger Giulia.
Hon pratar om vattenfotavtryck – hur mycket vatten som behövs för att tillverka något. Man kan titta på en tallrik och räkna ut hur mycket vatten som gått åt för att producera det som ligger där. Kött kräver till exempel mer vatten än tomater. Apelsiner som odlats i Spanien eller Israel kräver mycket konstbevattning.
– Det finns idéer om att vi kollektivt ska äta mindre av det som släpper ut mycket koldioxid och kräver mycket vatten. Vi i Sverige är rika på vatten, men indirekt importerar vi vatten från vattenfattiga länder. Det skulle inte skada att tänka på att ändra våra vanor redan nu, säger hon.
Brist på mat kan i förlängningen få politiska konsekvenser.
– Historiskt har man sett kopplingar mellan politisk instabilitet och låg matproduktion. Hungrig är inte lycklig. Civilisationer har kollapsat av livsmedelsbrist. Om du inte använder tillgångarna hållbart är du körd.
Nästa person vi ska möta i vår forskarserie är Marcus Lindskog på institutionen för psykologi. Bland annat undersöker han om man kan träna den matematiska förmågan redan i spädbarnsåldern och varför vissa personer blir väldigt bra på matematik samtidigt som andra känner starka olustkänslor inför matteproblem.
Vad vill du fråga Marcus Lindskog?
– Hur stor roll spelar formell matteutbildning för vår förståelse av matematik? I vilken utsträckning handlar det om en medfödd förmåga och egen förvärvad erfarenhet?