Tre unga kvinnor arresterades på den kenyanska gränsen till Somalia i mars 2015. De var på väg att ansluta sig till den somaliska terrorgruppen al-Shabab.
– Säkerhetstjänsten tyckte inte att det var någon stor sak. De tog bara för givet att flickorna skulle bli fruar utan att fråga dem, säger freds- och konfliktforskaren Linnet Hamasi.
I september förra året tog sig tre kvinnor i slöja in på polisstationen i Mombasa i Kenya, där de knivdödade en polisman och satte byggnaden i brand med en bensinbomb. Innan alla tre terroristerna sköts till döds skrek de att de kom från al-Shabab.
– Kvinnor tas inte på allvar, upprepar Linnet Hamasi.
Hon har ett tre månader långt forskarstipendium på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. I vanliga fall arbetar hon på Kisii University of Science and Technology i Kenyas huvudstad Nairobi. I sin forskning vill hon ta reda på hur kvinnor blir radikaliserade.
Kvinnor i våldsbejakande militanta islamistiska rörelser är ofta nyckelspelare i rekryteringen av ungdomar, enligt Linnet Hamasi. Kvinnor har en unik position i afrikanska samhällen. Det är de som säljer saker i småbutiker, som sköter ekonomin och hemmet. Kvinnogrupper hjälper varandra ekonomiskt och är varandras sociala skyddsnät. Kvinnorna har stora sociala nätverk och kan ofta fler språk än männen eftersom många gifter in sig i andra släkter och flyttar till makens familj.
– Det är också de som står för den primära socialiseringen av barnen som kan bli framtida krigare, säger Linnet.
Kort sagt, genom kvinnorna kan terrororganisationer nå och påverka väldigt många människor, framför allt de unga.
– Det finns ett talesätt: ”Om du utbildar en kvinna, utbildar du hela samhället.” Detsamma gäller radikalisering. Om kvinnorna blir radikaliserade, då har vi ett stort problem. Då blir i princip alla radikaliserade, varnar Linnet Hamasi.
Män som radikaliseras tror att de ska få komma till himlen och frossa i oskulder. Men vad har kvinnorna att vinna? Koranen ger dem inga skäl, enligt Linnet Hamasi. En del forskare skyller radikaliseringen på fattigdom och arbetslöshet, men Linnet menar att det inte är så enkelt. Visserligen har somaliska al-Shabab fått starkare fäste i norra Kenya som är underutvecklat och fattigt, men hjärnan bakom terrorattentatet mot universitetet i Garissa i Kenya 2015 var juriststudent och son till en statstjänsteman.
Om vi inte har klart för oss vilka mekanismer och människor som ligger bakom dessa terrorrörelser och rekryteringen till dem, kan vi aldrig bekämpa dem, menar Linnet.
Hon är bekymrad över att allt fler koranskolor startas, nu även för flickor i Afghanistan, som hon menar lär ut vantolkningar av Koranen och är plantskolor för terrorister. De har upptäckt ”the power of the women”.
I Afrika byggs många nya moskéer, enligt Linnet Hamasi ofta finansierade av terrornätverk. Koranen har översatts till swahili och delas ut gratis.
– De tre kenyanska flickorna som stoppades vid gränsen till Somalia hade blivit radikaliserade i en bymoské. Många läser nu Koranen för första gången. Fler kvinnor läser den, berättar hon.
Nordiska Afrikainstitutet, NAI, håller till i en stor byggnad längst bak i Botaniska trädgården i Uppsala. Linnet Hamasis arbetsveckor är strukturerade. Måndagar och tisdagar sitter hon på lägenhetshotellet och läser. I sitt kala arbetsrum är hon på onsdagar och torsdagar för att läsa böcker som endast finns online på institutet. Fredagar skypar hon med sina studenter i Nairobi. Helgerna tillbringar hon i NAI:s bibliotek, en riktig skattgömma för den som forskar om Afrika.
Hemma i Nairobi springer hon en mil varje morgon, men här vågar hon inte springa så långt eftersom hon är rädd att komma vilse. Andra små saker hon brottas med i vardagen som gästforskare är var man hittar tändstickor i affären, hur man vet vilket kött som är fläsk och vad de olika fisksorterna i matbutiken är för något.
– Det är inte lätt att handla när man inte kan svenska, konstaterar hon.
Från Kenya tog hon med sig tepåsar med rooibos, det röda afrikanska teet, eftersom hon hört att teet i Europa innehåller så mycket tein att man inte kan sova.
Det som först väckte Linnet Hamasis intresse för kvinnliga terrorister var brittiska Samantha Lewthwaite, kallad den vita änkan, som tros ha spelat en central roll vid al-Shababs terrorattack mot shoppingcentrat Westgate Mall i Nairobi 2013.
Även om henne pratade säkerhetspolisen som om hon var utan vikt. Linnet drar en parallell till Mau Mau, en frigörelserörelse som gjorde uppror mot det brittiska koloniala styret i Kenya på 1950-talet. Kvinnor samlade in underrättelseinformation och rekryterade män till rörelsen.
– När britterna väl upptäckte det var det för sent, säger hon.
Historiebeskrivningen har tystat ner deras roll, enligt Linnet som berättar att kvinnorna radikaliserade Mau Mau, bröt tabun och fick hög rang. De gick med av samma skäl som männen, de ville ha tillbaka marken som koloniserats och slippa kolonialmaktens skatter.
– Om kvinnor kunde gå med i Mau Mau, varför då underskatta dem i al-Shabab?, frågar Linnet Hamasi retoriskt.
Ett sätt att bekämpa radikalisering tror hon kan vara islamisk afrikansk feminism, att kvinnor och män inom islam blir mer jämställda. Enligt Linnet är Koranen könsneutral.
– Det är tolkningarna som marginaliserar kvinnor, säger hon.
Går kvinnor med i militanta islamistiska terrorrörelser för att göra vad männen kan och därmed bli mer jämställda männen?, frågar hon sig.
– Det är i så fall att missförstå feminism. ”They jump from hot pan to fire.”
Eller blir de tvingade, är det en förlängning av patriarkatet? Det ska hon försöka ta reda på. Ännu är hon bara i början av forskningsprojektet, men hon har redan börjat intervjua radikaliserade kvinnors familjer och vänner. Framöver ska hon även prata med folk i kyrkorna och moskéerna och med kvinnogrupper där hon vet att det pågår rekrytering till terrornätverk.
– Kvinnorna matas med romantiserade bilder av snygga kvinnor med slöja och stiliga manliga terrorister som rider på hästar, berättar Linnet.
Hennes mål är att bidra till att utveckla tidiga varningssystem för att upptäcka personer i riskzonen innan de radikaliserats på allvar. Hon vill att arbetet mot terrorism uppdateras, eftersom radikaliseringen når nya grupper.
– Om vi bara ser kvinnorna som offer och inte som aktörer gör vi inga framsteg.
Detta är 13:e och sista delen i en artikelserie där Leva har djupdykt bland all den spännande forskning som pågår i Uppsala. Tidigare publicerade artiklar: marinbiolog Paco Cardenas (7/1), religionsfilosof Lotta Knutsson Bråkenhielm (9/1), ingenjör och klimatforskare Giulia Vico (23/1), psykolog Marcus Lindskog (11/2), språkvetare Mikael Kalm (18/2), markekolog Astrid Taylor (25/2), historiker Jonas Lindström (27/2), sociolog Philip Creswell (18/3), veterinär Josefin Söder (25/3), assyriolog Jakob Andersson (27/3), mikrosystemtekniker Maria Tenje(8/4) och landsbygdsutvecklare Klara Fischer (10/4).