Vi träffas i biblioteket i Sävja kulturcentrum, där han känner sig som hemma och på ett självklart sätt tilltalar alla i personalen med förnamn.
– Det här är mitt vardagsrum, säger han.
Jag börjar med att fråga om jag ska skriva "han" eller "hon" i artikeln. När vi bokade intervjun var han Carita. Men nu har namnbytet till Martin blivit officiellt, och det är så han vill bli kallad.
– "Han", säger han utan att tveka.
– Jag tror inte på några mellanting. Och för mina vänner har jag varit Martin ett tag, även om det är först nu som det ändras officiellt.
Han beskriver Sävja som en ultimat idyll: Täta bussförbindelser in till storstaden, samtidigt som svamp- och bärmarkerna i Lunsen ligger alldeles bakom huset. Dessutom präglas området av blandningen som finns här, med många språk, människor och matkulturer som ger området karaktär och doft.
– Det går inte att låta bli att engagera sig. Det är för att vi som bor i Sävja ska trivas här, säger han.
Engagemanget började med en oro för att några av barnen i området far illa.
– Många föräldrar jobbar väldigt mycket för att dra in tillräckligt med pengar till familjen. Och barnen får många gånger vara ute ensamma, utan vuxna. Jag har gjort flera orosanmälningar till socialtjänsten. En liten pojke som lämnats ensam följde jag hem. Han kunde inte berätta var han bodde men pekade. Då tog föräldrarna jätteilla vid sig, att någon lagt sig i. Men jag tror att de fick hjälp av socialen och det har gått jättebra för dem. Nu har pojken varit hemma och lekt med mitt barn.
Det mer organiserade engagemanget startade i samband med en depression och sjukskrivning från det dåvarande jobbet som kursadministratör på universitetet. Handarbete och hantverk har alltid varit ett stort intresse och det blev nu som en slags terapi. För att komma ut från lägenheten började Martin i en handarbetsklubb på kulturcentret i Sävja som fortfarande möts en gång i veckan.
– Det blev ett sätt att börja om.
Som volontär inom Sävja kyrka kommer han ut på till exempel äldreboenden och fikar med de boende där. När nattvandringarna i Sävja drog i gång var det självklart att han skulle engagera sig även där. Men några obehagliga situationer har han aldrig upplevt som nattvandrare.
– Det är olyckligt att det sprids en negativ bild om områden som Sävja, Gottsunda och Stenhagen som får fäste utan att det stämmer. Så farligt är det inte. Och jag tror också att vetskapen om att vi finns, att vuxna är ute på kvällen, avskräcker dem som eventuellt tänkt göra något bus.
När Martin Holm lämnade uppväxtens Avesta var det för att komma bort från småstadens inskränkthet och negativa attityder mot det avvikande. Men engagemanget som nattvandrare handlar till viss del om att ta tillbaka det lilla samhällets sociala kontroll.
– Det är social kontroll. Absolut. Men det handlar inte om att vi vuxna styr barnen hur de ska vara. Genom att respektera varandra lär vi varandra vilka spelregler som gäller för att alla ska trivas, säger han..