– Ni kommer ju för sent! Nu har jag höstgrävt och gödslat så ingen blomsterprakt finns kvar! utropar Birgitta Norén.
Vi besöker hennes seniorlägenhet, i bostadsrättsföreningen Skogsblomman i Sävja. Plätten utanför lägenheten är inte stor, men här har hon skapat sig en grönskande täppa. Och att det skulle vara helt överblommat stämmer inte riktigt. Visserligen är det inte så färgsprakande som bilden hon visar upp från tidigare i somras – en rabatt i regnbågens palett – men flera rosknoppar väntar på att slå ut, den gula rudbeckian lyser upp den grådaskiga höstdagen, den röda solhatten blommar än och gojibären ser ut som röda glänsande pärlor.
Med sin lila lugg och matchande kläder påminner Birgitta Norén själv lite om en blomma.
– Den där räddade jag från en prästgård i Skåne, den är 60 år gammal, säger hon och pekar på en mörkgrön buxbom.
Birgitta Norén och hennes man Gunnar flyttade hit för 15 år sedan, från en villa i Sunnersta. Egentligen kunde hon inte tänka sig att bo i lägenhet – utan trädgård – men så fick de syn på denna i markplan, med en gräsplätt utanför. Ja, där skulle hon kunna bo!
– Fast när vi kom såg det förskräckligt ut, det var buskar och brunt. Ska vi se det här nu, och så får vi rullatorer och kan inte ens komma ut. Nej, vi gör snyggt nu så kan vi i alla fall sitta inne och titta sen.
Den lilla trädgården och rabatterna tillhör bostadsrättsföreningen, men Birgitta och Gunnar tog den under sina vingars skugga. De tog bort ”de tråkiga buskarna”, började anlägga planteringar och ordnade med ett bevattningssystem som går genom alla rabatter. Gunnar gick bort 2010, men Birgitta har fortsatt att vårda trädgården och arbetar här åtminstone två timmar om dagen. Ofta har hon sällskap. Det finns två små sittgrupper och grannarna kommer med sina minirosor som hon planterar ut.
– Jag gör detta för att hedra min man och för att det ska bli färg och glädje här på Skogsblomman. De som bor här är mina blommor och jag vill få dem att se livets vackra.
Nu finns här väl utvalda buskar, träd och mängder med blommor. Birgitta odlar mycket perenner som återkommer varje år, och för att slippa rensa ogräs har hon planterat tätt och fyllt ut luckor med blåen och rosor. Hon experimenterar gärna. Odlade bananer för att busa med grannarna, så att de skulle titta upp från sina rollatorer. Planterade en kiwiskiva som nu vuxit till en stor slingerväxt.
Nu har hon börjat förbereda inför hösten och vintern. Ännu väntar hösthortensian och julrosen på att slå ut, och Birgitta har placerat ut granris och vit höstljung för att både pryda rabatten och skydda växterna från kylan. På kvällen lyser solcellslampor upp i mörkret och varje advent sätter hon ut marschaller.
– Detta är nog sommarens sista ros. Men de kan faktiskt stå kvar när frosten kommer, det blir så vackert, säger hon och pekar på en stor rosa ros, omgiven av knoppar.
Utanför fönstren växer apelbuskar där fåglarna sitter om vintern. Både inomhus och utomhus vill Birgitta ”leva med årstiderna”. Det betyder att hon pyntar med färger och växter som passar varje säsong. Just nu är har köket roströda gardiner, och fönstret är en sprakande vägg av höstlöv och tomatplantor. I rabatterna har hon planterat så att det alltid ska finnas något som blommar.
Är det inte svårt med skötseln med så många olika växter och blommor?
– Äh, vatten, gödsel och så pratar man lite med dem så växer de fint!
Och det är inte bara för grannarnas skull som hon kämpar på med sitt lilla blomsterparadis.
– Jag vill ha skönhet omkring mig, se vackert så lång ögat når. Vördnad inför livet, det är mitt motto.