Maud och Ellen testar en galopp i våtmarkerna vid Fysingen.
De båda asiatiska vattenbufflarna, mor och dotter, går lydigt ut ur traktorvagnen när plåtdörrarna öppnas. Alla i det stora medieuppbådet står andäktiga vid stängslet med sina kameror och mobiler beredda.
Bufflarna tvekar inte.
Med ett språng är de båda ute och tar sig med tunga, men ivriga, skutt vidare till närmaste vattensamling bara någon meter bort. Genast gosar de ner sig med huvudena i gyttjan. De tar sig en titt på oss alla, nosar sig fram i gräset och galopperar, till synes glada, i väg mot vattnet.
– Jag trodde nog att de skulle vara lite mer försiktiga, säger Johan Josephson och skrattar.
Josephson är vd för Naturskog som äger djuren. Vattenbufflarna kommer från Ängsholmens gårdsmejeri norr om Uppsala som håller bufflar för mjölkens skull och bland annat tillverkar mozzarella.
Beslutet att släppa ut djuren vid Fysingen är ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen Stockholm, WWF och Naturskog. Vattenbufflarna ska hålla strandlinjen fri från vass. I en hage utanför går highland cattle. Den hagmarken ska utgöra en jämförbar yta för att utröna hur mycket nytta vattenbufflarna gör. I dag hålls våtmarkerna öppna med hjälp av maskiner.
– Med vattenbufflarna får vi en bättre och billigare skötsel. Att sköta vassbältena maskinellt är kostsamt och komplicerat, säger Martin Olgemar, vattensamordnare på Länsstyrelsen i Stockholms län.
Enligt Jenny Jewert, expert på WWF, finns bara en tiondel av de ursprungliga våtmarkerna i Mälarområdet kvar.
– Våtmarker fungerar som reningsverk i jordbrukslandskapet, de silar bort till exempel kväve och fosfor innan vattnet når Östersjön. Vattenbufflarna kan gå långt ut i vattnet och till och med dyka ner och beta, då stänger de näsborrarna automatiskt. De är extremt anpassade till våtmarksmiljöer med sina breda, flexibla klövar. Med öppna våtmarker får vi en rikare mångfald av fåglar, insekter och groddjur, säger hon.
Jenny Jewert, jordbruksexpert på WWF, Martin Olgemar, vattensamordnare på Länsstyrelsen i Stockholms län och säger Johan Josephson, vd på Naturskog, står på parkeringen vid Åholmen och informerar mediebesökarna om det stundande vattenbuffelsläppet.
Vattenbuffeln har fler fördelar. Under djurets tjocka hud finns ett fett som gör att fästingar kvävs till döds. Vattenbuffeln står också emot leverflundra, en parasit som lever i våtmarker och angriper nötboskap.
Bufflarna betar vid Ströms gård till i mitten på oktober då de forslas till en ligghall som ägs av Swedavia. Den ligger vid Lejden utanför Arlanda.
Fysingens naturreservat är cirka 180 hektar stort och är mest känt för sitt rika fågelliv. Här häckar till exempel gulärla, rödbena och skedand. Ett fågeltorn och en anslutande spång som löper genom draperier av vass, har byggts för att underlätta för besökarna. Det är möjligt att gå hela vägen från Nordians hög i Sigtuna till Hammarby kyrka i Upplands Väsby kommun.
Håkan Talling, pensionär, fågelskådare och engagerad i Fysingegruppen tittar intresserat på buffelsläppet. Men vattenbufflar i all ära, det häftigaste han sett vid Fysingen är ändå en vitnackad svärta.
– Jag skådade den 1983. En nordamerikansk art som flugit fel och blivit vinddriven hit av stormar, den var kvar här ett par dagar. Ja, det var en riktig höjdare, säger han nöjt.
Till hösten blir det fyra bufflar i hagen. Både Maud och Ellen är dräktiga, och om projektet slår väl ut kan det bli flera djur framöver.
– När vi har testat den här sommaren tror jag vi ökar antalet bufflar, kanske uppåt tio stycken, Johan Josephsson.