Under senare tid har flera persiska restauranger öppnat i stan. Det har därför blivit dags för krogpatrullen att åter styra stegen mot småmysiga Saffran Polo, som tidigare var herre på den persiska täppan. Stället är sig ganska likt, fina små färgglada lampor hänger i klasar från taket och diverse persiska kungligheter från förr pryder väggarna. Menyn har renodlats till persiska grytor och grillrätter, här finns inte längre några pizzor. Krogpatrullen, som inte är så förtjust i sådana helgarderingar, uppskattar den helhjärtade satsningen på maten från Iran.
Är man ett par stycken faller plock- eller förrättsvalet lätt på en mezetallrik (95 kr), som samlar tillbehör och förrätter på ett större fat. Dolmarna sticker ut, underbart pikanta och citrusfriska. Däremot får det tunnbakade, trista brödet patrullen att sakna det piffigare sesambröd som vi fått vid tidigare tillfällen.
Bland huvudrätterna är grillmenyn ganska omfattande, med olika kombinationer av spett med olika kött: lamm, kyckling och nöt. Köket rekommenderar kombon kycklingfilé och lammfärs (ett spett av varje) och patrullen lyder och beställer in siah sefid (159 kr).
Rätten är rejäl, men inte så upphetsande, snarare barnvänlig i sin karaktär. Kycklingen är mör och fin, men särskilt lammet smakar helt enkelt för lite. Till riset (som är fluffigt och fint) får man själv gå och hämta smörklicken på salladsbordet.
Över huvud taget känns servicen ganska mycket som ren servering, vi får vänta trots att det är lugnt i lokalen och det är svårt att få bra svar på frågor om innehållet i maten – även om vi blir rart och trevligt bemötta.
Patrullen finner större lycka bland grytorna. Ghejme badenjan (lammgryta med aubergine) är härligt smakrik, nästan oväntat kryddig, med bas i gula linser och tomat och ett fint syrligt stråk av lime. Liksom de andra grytorna går den också att få i vegetarisk version.
I grytan ghorme sabzi (119 kr) har lammet fått sällskap av röda bönor, spenat, persilja och ingefära. Den spenatfärgade röran har en distinkt, men mild och fin, smak. Liksom övriga rätter äts den med det obligatoriska saffranstoppade riset.
Grytorna kan med fördel sköljas ner med den svalkande drycken dogh, en blandning av yoghurt, mynta och mineralvatten.
Efterrätterna är på traditionellt kvarterskrogvis inte Saffran Polos styrka, men här finns i alla fall akbar mashti (59 kr), det vill säga hemlagad saffransglass. Det som seglar in är en ganska hård glassflotte med ett rån till mast. Saffranssmaken är nästan väl stark och det känns som att något skulle behöva tillföras, utöver pistagenötter och grädde, för att höja smaken över bordsnivå.
Patrullen gläds åt att den för svenska munnar klart exotiska efterrätten faloodeh (59 kr) alltjämt pryder sin plats på menyn, med sin blandning av lemonad, marmelad och glasnudlar. Smaken av rosenvatten kan lätt bli tvålig i överkant, men denna gång har rätten nästan mer karaktären av smältande citronsorbet med glasnudelbitar i. Både uppfriskande och kul.
Saffran Polo har fått hård konkurrens, men med sina schysta priser och dito gryträtter har de kvar sin dragningskraft som en kvarterskrog. Att de numera satsar enbart på persiskt känns helt rätt. Patrullen saknar knappast slentrianpizzan, sådana kan man få på andra håll.