Texas Longhorn

Texas Longhorn Steak House ingår i en restaurangkedja som startade för 13 år sedan i Stockholm. Konceptet är Texasinspirerad mat och modellen är franchising. Alla restaurangerna i kedjan ska alltså ha samma varumärke och inriktning, och det är framför allt nötkött. Och så förstås nachos med dip.

Eftersom allt, kött som hummer, har samma lätt syntetiska röksmak vill det sig att man gillar den kryddningen. Tillagningen gör också menyn ganska ensidig.
Vi startar med Chicken Bontana (79 kronor för en halv korg). Nachochipsen är färska och toppade med svarta bönor, chiliostfondue och strimlor av ett synnerligen torrt, skivat kycklingbröst, som har den där lätt brända, karaktäristiska röksmaken. De har dock ingen annan smak, inte ens av salt, men det kompenseras av chipsen som är ordentligt salta.

Nachos med fyra såser (80 kronor) - salsa, guacamole, chili cheese fondue och Texas chili - var också något utav en besvikelse. Såserna saknade den smakintensitet som man skulle kunna förvänta sig av en servering till det priset.
Före köttet kommer en liten salladstallrik in. Det är trevligt. Men tråkigt. Isbergssallad, gurka och tomat med lite majonnäs är inte särskilt fantasifullt.

Texas Longhorn är ju känt som köttets högborg, "carnivorens lustgård". Här finns möjligheter att beställa in en "ladies", vilken redan den är en 200 grams entrecote. Den andra extremen är en biff på
1 kg - "Sitting Bull".
Valet föll på New York Cut Striploin (190 kronor), en 200 grams ryggbiff. Här får man välja mellan tillbehör som coleslaw, cheese sauce eller chili. Allt för att låta gästerna skräddarsy sin huvudrätt.

Ryggbiffen blev nästa besvikelse. Visserligen mediumstekt efter önskan, men det känns som om man dödat det stackars köttstycket en andra gång. Färgnyansen på köttet är lätt rosa, men den saftiga texturen uteblir. Snopet. Det blir en liten skosulevarning på biffen, trots dess tjocklek. Ett plus dock för pommes fritsen, de håller sin krispighet genom hela måltiden och med lite salt på så spelar de huvudrollen på tallriken tillsammans med den milda coleslaw som valts till.
Surf & turf (305 kronor) är nog till för den som vill lyxa till det: oxfilé flankerad av grillad hummer. Nog är hummern stor och rejäl, men ganska misshandlad. Klon är halvtorr och den annars så saftiga stjärten är seg och tråkig. Den vid det här laget bekanta rökessensen kombinerad med grillningen - det slår upp lågor i det öppna köket - har gett skaldjuret en lätt bitter smak. Köttet är något bättre. Men en hängmörad oxfilé "av högsta kvalitet" ska vara bra mycket lättare att skära och tugga än denna ganska kompakta köttbit. Trots att det är rosa inuti har allt för mycket köttsaft rymt sin kos. Smaken är densamma som hos allt det övriga.

Vaniljglass och bär (50 kronor) är en enkel rätt. Glassen är gräddglass från storpack och blir ett tråkigt avslut. Hade man bara ansträngt sig med en så trivial detalj som att värma bären så hade upplevelsen av besöket varit lite större.
Varm chokladbrownie med vaniljglass (70 kr) är desto varmare. Men samma sak där: storpacksglass och sprejgrädde till en ganska medioker chokladkaka - nej, det är inte värt pengarna.
En restaurang i en kedja som specialiserat sig just på kött, och som på sin hemsida hävdar att man står för medvetet hög kvalitet, måste visa betydligt högre ambitioner och resultat både vad gäller råvaror och tillredning. Dessutom är variationen i tillagningskvaliteten alltför stor. Man tar ju duktigt betalt, vilket höjer förväntningarna ytterligare.

På menyn står Texas Longhorns motto på pränt: "A guest of Texas Longhorn never leaves, dissatisfied, broke or hungry". Nog var vi mätta, men inte nöjda. Och en hel tusenlapp fattigare.

Texas Longhorn

Texas Longhorn är känt som köttets högborg. Men allt kött har samma sorts röksmak och Testpatrullen går från krogen lätt besviken - och en hacka fattigare.