Tavernan

Tänk en inbjudande storstuga med mysbelysning i tak och levande ljus på furubord, ett varmt mottagande, mycket folk och en innehållsrik meny med hyfsade priser.Vad kan man mer begära av en kväll på varma goa krogen?Att kliva in på Tavernan ger just en sådan känsla. Snabbt blir man omhändertagen och visad till ett trevligt bord. Menyn, som är en prydligt inplastad historia, har rätter uppdelade i Pizzor, Lite, Lagom, Mer, Sallader, För de små och Efterrätter. Både för stor och liten hunger med andra ord.Vi gör våra val och får rappa svar när vi vill veta vad som döljer sig bakom rubrikerna. Så långt är allt väl.Man brukar kalla hummersoppa för ²kungen bland soppor² och naturligtvis blir vi nyfikna när vi hittar en sådan raritet under rubriken Lite. För billiga 75 kronor förväntar vi oss inte direkt en bisque de homard, kokad på färsk hummer, men ändå något med lite smak av hummer. Men in bärs en stor skål med gräddstinn soppa, i vilken kocken sänkt en handfull salta kräftstjärtar. Kräftstjärtarna har fått gå till botten under tyngden av en riklig skopa örtcrèmefraiche. Kräftsoppa hade varit ett mer passande namn på denna anrättning, då den saknar all smak av hummer.Örtfriterad getost (65 kronor) är en rund skapelse med tjock frityryta, upplagd på några enkla rucolablad, pinjenötter, alltför rikligt med rödlök och dekorerad med en tunn sträng balsamicovinäger. Väl igenom frityrskalet möter oss en ostmassa utan den distinkta smaken av getost och som dessutom tenderar att växa i munnen. När vi efterlyser en bit bröd får vi prompt beskedet att bröd på Tavernan är att betrakta som extra tillbehör och betingar ett pris av en tia. Men vi får ändå en halva mjukt bröd, alldeles gratis.Under rubriken Lagom väljer vi ännu en soppa, fisk- och skaldjurssoppa (110 kronor). Det känns som ett déjà vu för vi hittar samma kräftstjärtar i botten på skålen som i ²hummersoppan² . Det hade varit svårt att märka skillnaden om inte fiskelyckan också resulterat i några få bitar fisk och räkor. Trevligt rosafärgad, krämig och med en lätt förnimmelse av tomat smakar soppan inte helt oävet och mättar all hunger. Men lite mer av havets godsaker hade vi nog väntat oss. Den tunnflytande citronaiolin som medföljer soppan smakar mycket citron men lite vitlök.Under menyns Mer väljer vi älgentrecote (175 kronor) och är som alltid noga med att tala om hur vi vill ha köttet tillrett. Ett par riktigt fina bitar av skogens konung kommer in på tallriken ackompanjerade av rostade rotfrukter och potatis. Det hela kunde ha blivit riktigt lyckat om inte hela härligheten dränkts i en ganska menlös kantarellsås. Det rosafärgade mjälla viltköttet och den pikanta sötman i de rostade rotfrukterna förlorar det mesta av sin fräschör och smak under sitt täcke av sås.Det hade varit så enkelt att servera såsen vid sidan om och låtit gästen själv komponera tallriken efter smak.Pizzorna, som upptar en ansenlig del av menyn, har lika lustiga smakkombinationer som namn. Vi provar Fåraherden (liten 99 kronor, stor 149 kronor) med skinka, fårost, rödlök och svarta oliver. En halsbrytande upplevelse då smaken helt domineras av den thailändska sötsura chilisås som toppar pizzan. Det är inte särskilt gott.Hallonmousse (65 kronor) ska förstås ha smak av hallon, men det har den inte på Tavernan. Exakt vad den smakar grubblar vi fortfarande på. En tunn och rinnig vaniljkesella, lite fruktsallad och rostade mandlar gör inte saken bättre och får oss inte ens att avsluta efterrätten. Däremot är mjölkchokladbrulé (65 kronor) med ananaskompott och en skopa kaffeglass en betydligt bättre avslutning på måltiden.Trevlig krogmiljö, inbjudande uteservering mitt i stans hjärta och en glad och trevlig personal - när den är närvarande - är uppenbart tillräckligt för att locka till sig bra med gäster i rikets fjärde stad. För inte kan det väl ändå vara maten?