Men restaurang Sukhothai gör sitt allra bästa för att teleportera oss till andra sidan jordklotet. Och man lyckas riktigt bra. Importerat möblemang i mörkt trä med små tak och ett litet vattenfall omgärdat av konstgjorda blommor, plastgrodor och elektrifierade, glatt blinkande chilifruktsgirlanger, ger matsalen en minst sagt särpräglad stämning. Några fotografier med thailändska motiv, ofrånkomliga elefanter på väggarna, vaxdukar på borden och enkel servis fulländar bilden av ett kitschigt thai precis som vi lärt oss att det ska vara.
Menyn är tjock som en bok och startar föredömligt trevligt med en förklaring av olika currysorters innehåll. Och den visar sig vara minst sagt riklig. Förutom för-, varm- och efterrätter finns det gott om soppor (både som förrätt och huvudrätt), sallader, nudlar, ris och vegetariskt. Priserna är dessutom anständiga.
Att gå direkt på den klassiska soppan Tom yam koong (69 kronor) är ett bra sätt att utröna hur mycket en thaikrog vågar. Och vi förstår snabbt att man knappast kan anklaga Sukhotai för att vara fegt. Vi väljer medelstarkt och in kommer en riktigt het soppa med intensiva smaker av chili, lime, citrongräs och koriander i en fin balans. Soppan innehåller stora tigerräkor och svamp. En bra start för den som gillar riktig thaimat. Lika klassiskt är förstås friterade vårrullar, här kallade Papea (49 kronor). Visserligen är innehållet rätt smaklöst, men det perfekt krispiga omslaget är ljuvligt liksom den medföljande såsen
lagom het, lagom söt.
Gaeng pet bedd yang (129 kronor) hör till det dyraste man kan äta på Sukhothai. Men så är det också skivor av ankbröst, serverade i en röd curry med kokosmjölk, ananas och äggplantor. Och här visar Sukhothai att man klart toppar listan på thaikrogar i Uppsala. Det är hett, men styrkan rullar inte ihop tungan utan kommer smygande fylld med smaker som blommar ut i gommen. Gott, mycket gott, även om ankan fått puttra i curryn för länge och därmed förlorat lite av sin smak och spänst.
Gaeng Masaman (97 kronor) är ännu en thaiklassiker och på Sukhothai är den smakrik, blommig och lagom stark. Kokosmjölken, potatisen, kycklingen (även den en aning överkokt), löken och jordnötterna gifter sig i härliga smaker. Såsen är dessutom rikligt läcker att äta till riset som serveras i stora portioner.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen man brukar inte gå till thaikrogar för desserternas skull. Och det ska man nog inte göra till Sukhothai heller. Dessertmenyn är kort, fantasilös och traditionell. Förvisso är friterad ananas med glass och strössel (39 kronor) inte någon överraskning och heller ingen smaksensation, men på Sukho-thai smakar den ändå ganska bra.
Sakoo Melon (47 kronor) är däremot en riktigt trist historia och vi kanske borde ha lyssnat på varningen från vår trevliga uppassning nämligen att denna dessert är ²mycket thailändsk². Små isbitar simmar tillsammans med melonkulor i en mjölkartad soppa. Sött, på gränsen till sliskigt.
Den misslyckade avslutningen kan dock ses som en fjäder i Sukhothais hatt. Man är en thaikrog som vill vara riktigt thailändsk. Menyvalet blir därefter och med basta. Fast man passar omsorgsfullt och lyhört upp på gästerna och registrerar deras reaktioner. "Det var väl inte för starkt?"
Det varma och generösa bemötandet förlåter dessutom långsam service och en kväll där det mesta utvecklar sig lite hipp som happ. Och även om Sukhothai har en bit till thaikrogarnas stjärnhimmel tar testpatrullen sommarlov genom att nöjda småspringa nedför Sukhothais trappor ut i en kall försommarkväll, med många goda smaker ännu blommande i gommen.
Testpatrullen 9 juni 2006