Sommarro

Det tycker vi inte behövs, och satsar helhjärtat på det turkiska köket som vi har så goda erfarenheter av sedan tidigare. Det turkiska köket är ett medelhavskök besläktat med det libanesiska och betydligt mer variations- och kryddrikt än det grekiska.

Naturligtvis beställer vi in en tallrik Meze Tabagi för två (125 kronor) som innehåller en blandning av hela förrättsmenyn: Sigara böregi (friterad yufkadeg med fetaost), Yaprak sarma (vindolmar med risotto), Haydari (yoghurt med fårost, vitlök, mynta osv), Saksuka (en härligt kryddad aubergine- och paprikaröra med vitlök, persilja och olivolja) och Ezeme (tomat, paprika, lök, vitlök, persilja, olivolja och orientaliska kryddor) serverat med färskt pitabröd. Allt är mycket fräscht och spännande, rikligt och välsmakande.
Pirzola (179 kronor) är lammracks marinerat på turkiskt vis, serverat med cacik (ungefär som tatsiki) och ezeme. Till detta serveras antingen en härligt röd bulgur eller klyftpotatis. Köttet är genomstekt men mycket mört, gott och saftigt och rörorna är utmärkta.

Karisik Izagra (179 kronor) är en utmärkt rätt om man vill smaka av det turkiska kökets mångfald. En avlång tallrik, fylld med kyckling, lammracks, adana (ordentligt kryddad köttfärs) och kalvytterfilé. Varje råvara är försiktigt stekt - kyckling, lamm och kalv i spänstiga, häftigt kryddade bitar. Ezeme och cacik serveras till och blir en fin smakbrytning. Goda potatisklyftor kommer in i en skål vid sidan om.
Turkisk dessert är som grekisk och libanesisk, och den som gillar baklava kan få sitt lystmäte. Tyvärr var dock denna slut för kvällen. Men Kunefén (60 kronor) går inte av för hackor om man gillar denna typ av övermäktiga efterrätter: smördegsnystan fyllda med mozzarella och sirap och späckade med valnötter samt toppade med vaniljglass (dock inte äkta med grädde och svarta prickar). Det är knaprigt, segt, sött, varmt, kallt och ymnigt ... En mördande förförisk avslutning på en mäktig måltid.

Då baklavan är slut återstår inte mycket än bananasplit och glass med chokladsås (40 kronor). Glassen är fabriksgjord och chokladsåsen av den typ man kan köpa på tub. Kan alltså följaktligen bara smaka på ett sätt.

Men trots en lång och utförlig turkisk meny är tillbehören ganska ensidiga. Och i stället för att utveckla denna intressanta del av utbudet försöker man skapa variation genom att skjuta till pizzor och traditionella rätter.
Det är synd. För den turkiska delen är vällagad, välkryddad, väl tillredd och till vår belåtenhet. Efterrätter som klämts ur en tub eller kommit färdiglagade till restaurangen kan däremot sänka de bästa ansatser.