Salt

Den en gång så dominerande krognationaliteten i Uppsala, Grekland, har tagit ett par steg tillbaka på sistone. Nykomlingen vid Islandsfallet, där Santorini tidigare fanns, heter Salt och satsar på en ganska typisk svensk krogmeny med medelhavsinslag där det grekiska lyser med sin frånvaro utöver några väggutsmyckningar. I övrigt är det bruna dukar och mycket vitt som ramar in den långsmala lokalen. Men det är nog uteserveringen längs ån som lär utgöra trumfkortet när det börjar närma sig varmare årstider.

Hummersoppan (105 kronor) kommer med en bit västerbottenpaj och en delad, grillad havskräfta. Allt dessvärre ljummet när det serveras. Trist, för den konjaksförstärkta soppan är mustig och pajen smakar helt okej. Halstrade pilgrimsmusslor med äpple, skogssvamp och selleripuré (110 kronor) är en intressant kombination, men de oannonserade pestoskvättarna ovanpå de nätta musslorna tar lite för mycket smakutrymme i anspråk och de vattniga svamparna är även dessa halvkalla.

När det vankas huvudrätt börjar Salt göra skäl för namnet.
Kompositionen Grillad marulk b&w blir inget vidare. Fisken anländer i form av två rullar - dränkta i rödvinssås och dragonsmörsås - som är gråa och delvis råa. Kanske glömde man själva grillningen? Såserna och potatiskakan till är också översaltade. Kalv café de Paris (205 kronor) är en seg historia och köttet är inte tillnärmelsevis blodigt så som önskats och den rökiga skyn och kraftiga kryddningen döljer mycket av själva kalvsmaken. Café de Paris-smöret får smaklökarna att ropa curry alldeles för högt och potatiskakan är som ovan, allt för salt. Även Salts fisk- och skaldjursgryta (179 kronor) är en besvikelse, ingredienserna är sänkta i en sås där kung tomat härskar enväldigt.

Salt erbjuder också vedugnseldad pizza. Al Capone (79 kronor) är en pizza med riktig parmaskinka, aubergine och squash. Auberginen är trist, pizzan har varken kryddning eller saftig ostsmak och har bemängts med en väl salt rucolacrème.
Efterrätten grillad ananas med romsockerlag, glass, marshmallows och karamellflarn (65 kronor) är lite märklig. Marshmallowsarna är hårda i kanterna, och varför inte grilla dem liksom ananasen? Ananasen har fina grillränder men är (återigen) alltför ljummet tempererad och har en bismak som får en att tänka på jordkällare. Romsockerlagen gör inte mycket väsen av sig.

Salts chokladvariation med hallon (65 kronor) består av fyra småbitar: en trist kladdkaka, en rolig randig puck med vit-, mörk- och mjölkchoklad, en klick av vad som verkar vara tryffelsmet och en kondisbit med hårt yttre. Till det också fyra små trista hallon. Den förrätt som är klart bäst är äppeldesserten (65 kronor) med vaniljmascarpone och mandelkross, mumsigt.
Salt gör sannerligen skäl för namnet, det mesta av maten lider av en överdriven sälta och råvarorna tas om hand okänsligt. Eftersom maten inte håller klassen blir slutintrycket att även notan är något saltad.

Salt

Grekland tog ett steg tillbaka som krognation när Santorini blev Salt. Menyn är svensk med medelhavsinslag, men råvarorna har tagits omhand på ett mycket okänsligt sätt. Krogpatrullen är besviken.