Nangijala

När Indian Night slog igen i slutet av förra året tyckte några av gästerna att det var så beklagligt att de beslöt att ta över verksamheten, men först efter att ha genomfört en nödvändig renovering av köksregionen. Namnvalet föll på Nangijala, och den som kan sin Bröderna Lejonhjärta tycker kanske att ett ställe döpt efter den plats vi kommer till när vi dör låter lite väl äventyrligt. Men nog kommer man ihåg det allt.

Menyn innehåller som brukligt många rätter med olika kryddningar och serveringssätt där man kan välja om man vill ha kyckling, lamm, räkor/jätteräkor, biff eller vegetariskt. Innan man hugger in på indiskt brukar det aldrig vara fel att beställa in lite bröd, Nangijalas variant av papadam - ett skört, krispigt bröd gjort på lins- eller rismjöl - är helt okej, men något fadd i smaken och serveras med en rinnig mango chutney (25 kronor). Friterade lökbollar, onion bhaji, smakar bättre och har en finfrasig yta. Såsen till känns dock lite för korianderblommig i smaken (läs, parfymig). Den friterade vitlöksmarinerade kycklingen är bra (49 kronor), fågelbitarna är fint saftiga, och man bortser lätt från den torftiga salladen som serveras till.

När huvudrätterna väl anländer blir man glad när man ser att deras balti (en nordlig indisk/pakistansk typ av rätt) serveras i en gullig gryta, som dessvärre inte visar sig ha utgjort kokkärl för tillagningen utan bara är ett snabbt avsvalnande transportkärl. Den kryddiga smaken är dock helt okej och jätteräkorna (som vi valt till) är skapligt spänstiga. Rätten kunde dock ha mer sting då medium anges i menyn. Till baltin serveras endast ris (199 kronor med räkorna som tillval). Avsmakningstallriken thali (199 kronor) består av tre sorters kyckling, lamm, en jätteräka och en lökboll samt ett par såser - allt serverat på en stor stålbricka i olika fack. Den tandoorigrillade kycklingen har sina mumsiga delar. Men sedan är det mesta duktigt torrt, i synnerhet det stackars lammet. Även räkan är mystiskt seg.

Desserter är inte någon indisk paradgren. Värd att prova är emellertid den friterade bananen med vaniljglass (49 kronor). Bananen har fått en ganska tunn, någorlunda krispig frityryta och vaniljglassen är av den svartprickiga, goda sorten, som tyvärr knappt syns för all tubgrädde som spritsats över fatet. Att ta en lassi till huvudrätten eller som efterrätt är en klassiker, och Nangijalas mangolassi är inte alls dum (29 kronor).

Folket bakom Nangijala försöker verkligen men det finns en hel del att jobba med vad gäller service: gästen får själv påpeka när tallrikar ska dukas av, att rätter och drycker bör tas in och hålla reda på allt möjligt. Vad gäller maten är resultatet också på tok för ojämnt. Med andra ord, vill man ha sig en kulinarisk åktur är Nangijala ett säkert kort. Om inte annat får man ju en del av Svartbäcken sig till livs.

Nangijala

När Indian Night slog igen öppnade Nangijala, en indisk kvarterskrog som håller lite ojämn standard.