Italiano, har numera ett par år på nacken. Under åren har de arbetat sig fram till en guldsits, där deras popularitet är hög utan att de behöver förta sig. I den charmiga, långsmala lokalen trängs en brokig blandning av barnfamiljer, kärlekspar och medelålders sällskap som kommit för att inmundiga pizza, pasta och italienska klassiker. Miljön är typisk med rödrutiga dukar och levande ljus, och bara en cyniker kan bortse från den höga mysfaktorn.
Menyn är traditionell – och relativt lång.
Under rubriken antipasti finns en bruschetta (79 kr, 85 med parmaskinka), som så klart kan göras på en miljon sätt. Il fornos variant med både vitlökskräm och mozzarella till tomaten och basilikan är tyvärr onödigt överlastad, med förlorad frasighet som resultat. Carpaccio di bresaola (109 kr) innehåller bresaola, lufttorkat nötkött, i stället för rått kött. Det är enkelt och gott, men inte helt billigt. Zuppa di Carciofi (89 kr) är gjord på kronärtskocka och selleri och är en lätt syrlig och relativt ordinär soppa, som ändå är en bra start på måltiden.
Bland huvudrätterna, indelade som sig bör i pasta, huvudrätter och pizzor, finns klassikern saltimbocca (245 kr). Känslan av att den vill ”hoppa in i munnen” (som ju namnet betyder) infaller dock inte riktigt. Den främsta anledningen är att rätten helt enkelt är för salt. Kalvfilén och skyn är fina i smaken, men med parmaskinkan till skuggar sältan allt annat. Priset på 245 kronor, känns också ... saltat.
Pizzan Pescatora (119 kr) har en smarrig botten och ett gäng fina, stora räkor på toppen. Men att musslorna kommer från en konservburk gör att intrycket hamnar närmare kvarterets hämtpizza än vad som är önskvärt för en pizza som faktiskt kostar dubbelt så mycket.
Krogpatrullen hugger också in på en risotto, Risotto all’ agnello e asparagi selvatici (195 kr). En vällagad risotto ska vara al dente, det vill säga riskornen ska ha en fasthet, samtidigt som själva rätten upplevs som krämig. Il fornos variant är krämig, men saknar något av tuggmotståndet. Också den är generöst strösslad, med tomater och kantareller som tyvärr gör att sparrisen försvinner. Den skivade lammytterfilén är dessutom i torraste laget.
Också efterrättsmenyn bjuder på klassiker. Tiramisún (79 kr) är riktigt bra, saftig och inte för söt. Mousse alle fragole e cioccolata con pistacchi al caramello, det vill säga jordgubbsmousse med sjok av chokladsås (79 kr), är en skaplig rätt som säkert gör sig bättre när jordgubbarna är i säsong. Semifreddo alle Mandorie E Fichi (79 kr) är enligt menyn en hemlagad parfait med Amarettikex, rostad mandel och fikon. Men semifreddon smakar riven mandelmassa och grädde, vilket gör den alldeles för söt och mäktig, och några fikon syntes inte till.
Il Forno Italiano har som sagt en guldsits och suget efter italiensk mat är till synes omättligt. Men maten på Il Forno Italiano är ofta för medelmåttig – och trots det inte helt billig på huvudrättsfronten. Det skaver en aning mitt i trivseln.